Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöver - Klöverfrönötare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klöverfrönötare
959
kar, oskaftade helbräddade
småblad med i allmänhet en vitgrå
fläck på översidan. Blommorna äro
röda eller rödvioletta samlade till
c:a 100 st. i rundat-avlångt huvud.
Blomman som har 10—11 mm
långt kronrör är självsteril, varför
frömjöl måste överföras från
annan blomma genom insekter med
långt sugrör såsom humlor eller
vissa slag av bin, vilka alltså äro
nödvändiga för befruktning och
frösättning. Baljan är enfröig och
fröet ovalt, bönformigt, något
flat-tryckt med gul grundfärg.
Välbärgat frö har en mer eller mindre
violett färgton. Brun färg är ett
dåligt tecken och tyder jämte
skrynklighet på dålig grobarhet hos
fröet. Väl moget, skördat och
förvarat frö behåller sin grobarhet
2—3 år. — På grund av att
rödklövern är så formrik förekomma
många olika typer och stammar,
som kunna skilja sig från varandra
i ganska hög grad. Största
skillnaden utgör den olika utvecklingen
hos sen och tidig rödklöver. De
tidiga stammarna ge hög skörd och
riklig återväxt men äro mindre
uthålliga än de sena, som äro mera
pålitliga och mest odlade. —
Rödklövern går bäst till på lerartad
jord som ej lider av försumpning,
men kan vid god tillgång på kalk
och övriga näringsämnen utvecklas
väl även på lättare jord ehuru
sämst på torra mineraljorder och
kalkfattiga, lätta torvjordar. Vid
intensiv jordbruksdrift med 1-åriga
eller högst 2-åriga vallar odlas
rödklöver ibland i renbestånd men
mest i blandning med gräs, i regel
endast timotej i förhållandet y3—
av blandningen klöver och i allt c:a
25—30 kg pr ha. — Klöverrötare
och klöverål äro besvärliga
parasiter på rödklövern och kunna på
sina håll äventyra odlingen,
sär
skilt om den återkommer för ofta.
Sju å åtta års mellanrum mellan
insåningsåren är önskvärt. —
Al-sikeklövern (T. hybridum) är
varaktigare än rödklöver, har
spensligare växt med förgrenad och
rik-bladig stjälk samt glatta blad, som
sakna vit schattering.
Alsikeklö-verns odling uppstod i Sverige
(enligt traditionen i Alsike socken och
på initiativ av Linné), varifrån den
spritt sig till andra länder.
Alsike-klövern ger mindre avkastning än
rödklövern men odlas dock ganska
allmänt och särskilt där rödklövern
går till mindre säkert. — Vitklöver
(T. repens) är vildväxande i hela
landet och är betesmarkernas
viktigaste och vanligaste bal j växt.
Stjälken kryper efter marken och
utefter densamma utbildas rötter,
blad och blomskaft med blommor.
Bladen äro även hos vitklöver
glatta, på undersidan glänsande samt i
regel försedda med en
triangelfor-mig, ljus fläck. Även utan
avsiktlig frösådd infinner sig genom
naturens försorg vitklövern på beten
överallt där den har tillräcklig
fuktighet utan försumpning och ej
förkvävs av andra växter.
Vitklöverinslaget i betesvallarna växlar
starkt med nederbörden. Våta år
gynna vitklövern. — Flera
vildväxande klöverarter finnas men ha
ingen betydelse för odlingen.
Färgplansch med bilder av röd-, vit- och
alsikeklöver vid sid. 166 i del I.)
B. W—n.
Klöverfrönötare är en maskin för
urnötning av klöverfrö från fröhylsor.
Klöverfrönötaren består vanligen
av en konisk eller cylindrisk
trumma, försedd med stålslagor eller
överklädd med stålplåt med
upp-körnade hål av samma slag som på
rivjärn. Trumman roterar i ett hus,
vars väggar ha stålslagor eller
utgöras av rivjärnsplåt. Ofta utgöres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
