Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korn
1003
halmrik sort, lämplig för blandsäd.
Också Stallar, som utsläpptes från
Weibullsholm 1946, är ett
biandsädeskorn. I motsats till Brage, som
är stråsvag, är Stallar mycket
strå-styv. Puke II är ett tidigt korn,
som huvudsakligen är avsett för de
kargare trakterna i Svealand och
södra Norrland. De hittills nämnda
tvåradiga kornsorterna äro
tämligen glesaxiga med lutande ax.
Svanhalskornet, som utsläpptes
från Svalöf 1899 är tätaxigt med
lutande ax och står därmed på
övergången till de tätaxiga
typerna med upprätta ax. Till dessa
räknas Primus II, som är en
Sva-löfssort samt Extra Plymage, en
engelsk sort, som säljes av
Holmbergs. De tre sistnämnda sorterna
odlas för foder. Höstkorn. Två
sorter höstkorn finnas för
närvarande (1949). De äro Fimbul från
Engströms i Eslöv 1939 samt Bore
från Svalöf 1946.
Vinterhärdigheten hos de båda höstkornsorterna
är inte lika god som hos höstvetet.
Höstkornet bör därför i första
hand komma ifråga i södra
Sverige men prövas också för
Mellansverige. — Odling. Även om
kornet trivs under växlande
klimat-hetingelser, så är ändock ett
måttligt kontinentalt klimat eller ett
ej för fuktigt kustklimat att
föredraga. Kornet lider i regel mindre
av torka än av riklig fuktighet.
Den bästa jordmånen för kornet är
mullrik och kalkrik lera i hög
kultur. Jorden bör vara likformig och
lucker, så att jämn tillväxt erhålles
under hela utvecklingsperioden.
Den jämnhet i mognaden och
därmed i kärnkvaliteten som är
önskvärd hos maltkorn uppnås
därigenom. Torvjordar lämpa sig inte för
maltkornsodling men däremot
utmärkt för odling av foderkorn. För
dessa, liksom för alla jordar, som
skola ge goda kornskördar, kräves
dock god dränering. Kornet trivs
ej med våta fötter. I växtföljden
bör kornet helst följa efter
rotfrukter eller potatis. Det kan
också följa efter baljväxter, men då
bör helst ett foderkorn väljas.
För maltkornet blir lätt
kvävetillgången efter baljväxter alltför
riklig. Korn lämpar sig bra som
skyddssäd för vallinsådd på grund
av sitt glesa växtsätt, och därför
bör det om möjligt i växtföljden
inskjutas mellan rotfrukterna och
vallen. Höstkorn följer bäst efter
helträda eller tidiga baljväxter. En
korngröda har stort behov av
lätt-löslig näring, vilket framför allt
beror därpå, att kornets
vegetationsperiod är så kort. Lämpligen
bör ges 150 kg/ha av salpeter,
150 kg/ha av superfosfat samt 50
—100 kg/ha av kalisalt.
Kvävegödslingens storlek får avvägas
efter avsikten med kornodlingen.
Till en maltkornsodling ges mindre
kväve per ha än till en
foderkorns-odling. Riklig kvävetillförsel ökar
nämligen äggvitehalten i kärnan,
och maltkornets kärna bör vara
stärkelserik men ej alltför
äggvite-rik, medan foderkornets bör vara
äggviterik. En allmän regel är att
kornet skall sås tidigt. Tidig sådd
medför bättre både kärnskörd och
kärnkvalitet. Vårkorn sås så snart
jorden reder sig. Höstkorn sås 10
—14 dagar tidigare än höstvetet.
Utsädesmängden per ha uppgår till
150—200 kg och utsädet bör vara
betat. Tidig ogräsharvning kan
företagas eller också användes
be-sprutning mot ogräsen med
kemiska medel. Skörden bör
företagas i fullmognadsstadium, då
självbindare användes, och i sent, då
kornet skördetröskas.
Avkastningen ligger i medeltal för hela
landet omkring 20 dt/ha, på goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
