Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korund - Kosmäre - Kostall - Kota - Kott - Kottinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1008
Kosmäre — Kottinsekter
för framställning av slipskivor,
smärgel m. m. I ren form bildar
korund vit safir. Vanlig safir är
korund, vilken färgats blå av små
mängder mineraliska färgämnen.
Rubin som även utgöres av korund
har sin vackert röda färg på grund
av ringa mängder kromoxid.
Ädelstenarna safir och rubin
framställas numera syntetiskt. F.
Kosmäre, gulluzern, se Luzern.
Kostall, se Ladugård.
Kota kallas på exteriörspråket den
del av hästfoten, som befinner sig
mellan skenbenet och hoven och
som har kotbenet och en del av
kronbenet som underlag. Baksidan
av kotan benämnes karled (se
Hästens exteriör och Hovbeslag).
Dhl.
Kott. Gemensamt för barrträden är
att fröna utvecklas under fjällen på
kottar av skiftande utseende och
Olika typer av tallkottar. Den övre raden
av nordsvensk, den undre av sydsvensk
tall.
typ för olika trädslag. Kotten
består av en axel, kottspindeln, med
på denna sittande fjäll. Hos våra
barrträd fälles hela kotten från
trädet sedan fröet mognat och släppt,
men hos vissa utländska arter
t. ex. silvergranen fällas fjällen
under det att kottspindeln sitter
kvar. A. P.
Kottinsekter. Bland de insekter, som
angripa kottar, ha endast två
arter — båda småfjärilar — större
praktisk betydelse: grankottmottet
och grankottvecklaren. Den förra
har mörkgrå framvingar med ljusa
tvärband och fläckar samt ljusgrå
enfärgade bakvingar. Fjärilen
mäter 25—30 mm mellan
vingspetsarna. Den rödbruna längsstrimmiga
larven lever inuti kotten och äter
kottfjällens inre delar samt fröna.
De angripna kottarna igenkännas
på den krumböjda formen och
ex-krementhögar fasthängande på
kottens utsida. På hösten lämnar
larven kotten och beger sig ned till
marken, där den förpuppar sig.
Den nykläckta fjärilen
framkommer i juni—juli.
Grankottvecklaren är något mindre (vingbredd
10—15 mm) och har brunaktiga
framvingar med flera vita, vågiga
tvärlinjer, bakvingarna äro
enfärgat mörkgrå. Den gulaktiga larven
med brunt huvud lever likaledes
inuti kottar, men äter i början
endast i kottaxeln. Sedan angriper
den även kottf jällen och fröna. Den
angripna kotten är ej krumböjd
och visar ej heller några
exkre-menthögar. Larven övervintrar i
kotten och förpuppas där på våren.
Grankottvecklaren är mycket
allmän i hela landet och uppträder
vissa år i mycket stora mängder,
vilket medför stor minskning av
fröskörden. Grankottmottet
uppträder mera lokalt, men även den
kan förorsaka betydande förluster.
Några bekämpningsåtgärder mot
dessa skadegörare i skogen äro ej
kända. Grankottvecklarens
skadegörelse kan i någon mån minskas,
om klängningen utföres omedelbart
efter kottplockningen eller om man
förvarar kottarna i kallrum. W. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
