Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräl- och groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1036
Kräl- och groddjur
till fullgångna foster under en för
reptilerna så kort aktivitetsperiod
som den nordiska sommaren utgör.
Under vinterhalvåret äro nämligen
ormarnas livsfunktioner mer eller
mindre nedsatta utan att de för
den skull ligga i dvala, som den
allmänna uppfattningen vanligtvis
är. Deras aktivitet stiger och faller
med temperaturen. Under varma
vårvinterdagar kan man därför
stundom se huggormar, som äro
de mest härdade av alla ormar,
ovanpå snötäcket. Under hela
vinterhalvåret inta reptilerna ingen
föda. Under extremt kalla vintrar
kan den hårda kölden få
katastrofala verkningar hos
ormbeståndet och orsaka massdöd bland
såväl reptiler som grodor. Så skedde
mångenstädes i vårt land
exempelvis under vintrarna 1940—42 och
1946—47. — Huggormens farlighet
gentemot människan har mycket
överdrivits. Hans giftapparat är
visserligen synnerligen
välutvecklad, men de två starkt bakåtkrökta
gifttänderna — gadden eller
tungan har intet med giftet att göra
—äro blott 4 å 5 mm långa,
varför de sällan kunna åstadkomma
några för människan farliga hugg.
Tunna läderskor förmår
huggormen ej bita igenom, knappast
heller tjocka strumpor. Såvida bettet
ej trängt djupt eller träffat en
huvudåder, äro giftverkningarna
av relativt snabbt övergående
natur. I andra fall bli symptomen
svårare, men leda för en vuxen
person blott i undantagsfall till
döden. Små barn äro mera
ömtåliga. Det bästa medlet mot
ormbett är ett ormgiftsserum, vilket
jämte en injektionsspruta icke bör
saknas i något husapotek på
landet. Dylikt serum tillhandahålla
apoteken, men det får underligt
nog endast utlämnas mot läkar-
recept. — Här skall blott i korthet
nämnas något om huggormsgiftet
och dess verkningar samt hur
behandling mot bett bör ske. Giftet»
verkningar äro ytterst olika och
bero av en mängd omständigheter:
var bettet skett, om det trängt
djupt eller blott åstadkommit en
rispa i skinnet, om båda
huggtänderna åstadkommit sår, om den
bitne är en kraftig eller svag
person, om ormen var stor och
kraftig, om denna vid hugget hade
välfyllda giftkörtlar, om det rådde
stark värme i luften eller var
kyligt — varm temperatur gör
nämligen ormen livligare och därmed
hugget kraftigare, därtill blir även
giftet verksammare. Vid lättare
fall känns bettet först knappt
starkare än ett getingstick, och ett
mycket litet sår som efter ett
nål-stygn kan upptäckas. Omgivningen
kring såret blir emellertid snart
grå eller gulgrön och svullnar
hastigt, varvid smärtor sprida sig
uppåt den bitna lemmen.
Svullnaden brukar ibland utbreda sig över
hela armen eller benet. Den bitne
kan bli illamående och få yrsel,
pulsen blir något svagare,
kräk-ningar och frossbrytningar brukar
inställa sig. Detta tillstånd varar
några timmar varefter
symptomen går tillbaka, svullnaden
lägger sig, och efter en eller ett par
dagar har varje spår av
förgiftningen försvunnit. Vid svårare
fall, då bettet träffat en
huvudåder, inställa sig symptomen
blixtsnabbt. Smärtor kännas i hela
armen eller benet, och svullnaden
kan breda ut sig över större delen
av den närmaste kroppshalvan.
Den bitne blir hastigt mycket svag,
får svårigheter med andningen,
ångestkänslor inträda och
vanligen ske upprepade svimningsanfall.
Svullnaden i den bitna lemmen blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
