Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräl- och groddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kräl- och groddjur
1037
mycket kraftig, blåröda och
blåsvarta fläckar visa sig kring såret
och breda alltmer ut sig. Pulsen
blir ojämn och svag, ofta i
förening med nedsatt syn och hörsel
samt svårigheter att tala. Till följd
av svullnaden inträda magsmärtor,
varvid kräkningar och diarré
inställa sig. I regel inträder en
förbättring i den bitnes tillstånd
redan efter några timmar, i en del
fall först efter en å tre dagar, och
efter ytterligare några dagar är
den förgiftade helt frisk. I
sällsynta undantagsfall kan
förgiftningen få ett ännu svårare förlopp,
t. ex. om giftet kommit direkt in
i ett större blodkärl och om den
bitne är en mycket svag person
eller ett litet barn. Då kan den
förgiftade genast falla ihop,
musklerna förlamas, kvävningsanfall
inställa sig och döden kan inträda
redan efter några timmar. Sådana
fall äro emellertid nära nog
okända i Sverige men inträffa ibland i
Sydeuropa, där huggormarna
förekomma mera allmänt och där deras
gift anses ha kraftigare verkan än
hos oss. — Faran för ormbett har
oerhört överdrivits, men man bör
givetvis alltid vara försiktig och
aldrig nonchalera ett sting från
en huggorm. Läkare bör alltid
uppsökas, men man kan även själv
förutom att använda serum
försöka hindra giftets spridning. Bind
om den bitna lemmen ett stycke
ovanför bettet och innan
svullnaden inträtt. Skär upp de nålfina,
svårobserverade såren, ur vilka
sällan en bloddroppe brukar
framtränga, så att blodet kan rinna
eller pressas ut. Desinficera såret,
ty infektion utan samband med
giftet kan inträffa. Det gamla
beprövade medlet att suga ut giftet
varnas bestämt för. Det kan
visserligen ofta vara nog så effektivt
i fråga om att få ut giftet ur
huggsåret, men har man det minsta sår
i tandköttet eller på tungan så bli
konsekvenserna betydligt värre än
om giftet hade blivit kvar i
handen eller benet. Finnes tillgång till
kaliumpermanganat, bör detta
in-sprutas alldeles intill eller direkt
i såret. Ett ofta använt medel mot
ormbett är intagandet av alkohol.
Emellertid synes sprit underlätta
giftets spridning och nedsätta
kroppens förmåga att bilda
motgift, varför denna metod är
förkastlig. — Om man har barn i sitt
hus, är det en given sak, att
huggormar i gårdens omedelbara
närhet dödas. Men att saklöst slå
ihjäl varje orm, som anträffas ute
i skog och mark är meningslöst
och synnerligen oklokt. — Den
släta snoken eller hasselsnoken är
praktiskt taget okänd av de flesta
svenskar. Han blir ofta tagen för
huggorm, som han vid ett flyktigt
ögonkast liknar till utseendet och
än mer till uppträdandet.
Grundfärgen är brun och skiftar i onxa
nyanser från ljust gulbrunt till
mörkbrunt. Utefter hela ryggen
löpa två rader med mörkbruna
fläckar, vilka jämte den smäckra
kroppsformen väl skilja denna art
från huggormen. Den släta snoken
blir ca 75 cm lång. Blir han
överraskad av människan, ringlar han
ihop sig. Han hugger, om man
vidrör honom, men väser ytterst
sällan till skillnad från huggormen.
Hans bett äro helt ofarliga. — Den
släta snoken är vår sällsyntaste
orm. Han förekommer i östra
Sverige från Skåne till
Stockholmstrakten, på Öland och Gotland samt
i västra Sverige i Bohuslän och
nordvästra Västergötland. Han är
mycket värmeälskande och
uppehåller sig gärna vid torra platser
på solvärmda höjder och bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
