Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärrodling - Kärrspira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1080
Kärrspira
helt kvävegödsling (med undantag
för särskilt kvävefordrande
grödor). Sämre är det ställt med
kärrtorvjordarnas (likaledes frånsett
gyttjornas) kali- och
fosforsyre-tillstånd: endast 5 % av dem
kunna helt avvara kaligödsling och
8—9 % fosforsyregödsling vid
nyodlingen, innan genom
förmult-nings- och vittringsprocesser
orga-nogena och minerala beståndsdelar
överförts i ett för växterna
assimi-lerbart tillstånd. Då
torvmarksod-lingen i medio av förra århundradet
började mera allmänt bedrivas, blev
det därför kärrmarkerna, som först
tillgrepos. Till en början bedrevs
kärrodlingen medelst hackning och
bränning (kyttring) för att av
askan få näringsvärde för grödan.
En fullkomlig revolution ifråga om
torvmarkernas odling, liksom
ifråga om växtodlingen i dess helhet,
medförde de vid denna tid
framkomna och erkända
forskningsresultaten rörande växternas
näringsbehov och det i direkt samband
därmed klarlagda behovet av en
rationell gödsling. Förbättrade
kommunikationer och tillgång på
kalk och konstgödselmedel i
förening med upplysningsverksamhet
för användning av dessa
hjälpmedel samt förenklade metoder för
odlingsarbetet har möjliggjort en
så. omfattande uppodling, att
huvudmassan av de till odling
lämpliga och möjliga kärrtorvmarkerna
i södra Sverige numera torde vara
tagna i bruk. Kärrjorden har i
allmänhet goda egenskaper för
växternas vattenförsörjning.
Grundvattnet bör om möjligt sänkas till
1,00 m djup, vilket motsvarar ett
dikesdjup av ca 1,20 m.
Avståndet mellan dikena bör rättas efter
jordens genomsläpplighet, vilken är
beroende på förmultningsgraden.
På högförmultnade kärrtorvjordar
erfordras i allmänhet ett avstånd
av 15—20 m och på dåligt
förmultnade 25—30 m. I mycket svagt
humifierade kärr jordar (vissa
hög-starrtorvjordar och
brunmoss-starrtorvjordar) kan t. o. m.
ge-nomsläppligheten vara så stor att
dikning utöver nödiga kant- och
avskärningsdiken blir helt
överflödig eller rent av kan bli skadlig.
Särskilda förhållanden kunna
motivera ett både mindre och större
avstånd än ovan angivna. Å
skogskärr företages röjning, och rotfylld
mark befrias från stubbar och
rötter i det övre lagret. Kan marken
plöjas, företages markens
uppbrytning bäst med plog av lämplig
konstruktion t. ex. av typ Reval,
Maxim- eller Väringplogarna. Fräsning
med Settergrensfräs går också bra.
Bästa resultat erhålles, om
marken först behandlas med fräs och
därefter plöjes. Beträffande
tillgången på växtnäringsämnen i
kärrjorden bör denna genom
kemisk analys utrönas (se
Torvjords-anlys), så att lämplig och
tillräcklig kalkmängd och gödsling kan
tillföras, vilket är en av de
viktigaste förutsättningarna för en
lönade växtodling på kärrmarkerna.
På kärr jorden (inklusive
gyttje-jorden) kan odling bedrivas med
praktiskt taget alla de
kulturväxter, som ortens klimat möjliggör.
Hj-dt.
Kärrspira, (Pedicularis palustris), är
en till familjen lejongapsväxter
(Scrophulariaceae) hörande, 2—4
dm hög ört med rikgrenig stam,
parflikiga blad och tvåläppiga,
mörkröda blommor; den är allmän
i kärr och på fuktängar. På grund
av sin skarpa smak ratas den av
kreaturen. — Kärrspiran är en
halvparasit, som suger en del av
sin näring ur andra växters
rötter. D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
