Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köksväxtodling - Frilandsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1090
Köksväxtodling
da odlas i mindre skala, i första
hand för det lokala behovet. Enligt
arealinventeringen 1943 var
totalskörden från åker detta år ca 64
milj, kg till ett värde av 9,5 milj,
kronor. Dessa siffror gälla så gott
som enbart vintervitkål.
Sommar-och höstvitkålen måste skördas,
när huvudena äro fullt utvecklade.
Få de stå längre, spricka de
sönder och äro oanvändbara till
försäljning. Kålen planteras ut med
ganska stora avstånd för
vintersorterna. Det bör beräknas
radavstånd på 60 å 80 cm och
plantav-stånd på 40 å 60 cm. De mindre
avstånden användas för de tidiga
sorterna. Utbytet är mycket högt.
Ett normalt år kan beräknas en
genomsnittsskörd pr ha på 50.000
kg. Försök ha visat att kålen blir
bäst på öppen mark och att den
trivs bra såväl på lättare som
tyngre jord. I den tyngre, mera
vattenhållande jorden blir
vanligen utbytet högst. Jordens
reaktion bör ligga i närheten av
neutralpunkten. I varje fall bör den
i lättare jord ej ligga lägre än pH
6,8. Den stora skörden kräver
naturligtvis stora mängder näring
Av salpeter tillföres i flera
portioner sammanlagt 800—1.000 kg pr
ha. Av superfosfat ges 400 kg och
av kali 400—500 kg. Kväve ges
alltid i form av salpeter. Ges den i
form av ammoniak kan upp till
10 % skördeminskning förekomma.
Skörden av vinterkål sker så sent
som möjligt för att ge huvudena
tillfälle att svälla och bli fasta.
Så snart starkare kyla inträffar
bör den dock skäras. Står kålen ute
under upprepade köld- och
töperioder försämras hållbarheten.
Vinter-förvaringen sker oftast i stuka, ett
ingalunda idealiskt förvaringsställe.
Blir vintern sträng har man små
möjligheter att avsätta kålen, då
priserna äro höga. Svinnet är
ganska stort. Källare är bättre men
stora utrymmen krävas. —
Kålrabbi odlas i mycket begränsad
omfattning och huvudsakligen för eget
behov. Det är den uppsvällda
nästan bollformade stocken, som
användes. Den måste användas på
ett mycket tidigt stadium. Knölen
bör icke ha stort mer än en
femörings omkrets. Blir den för stor
blir den träig. Fröet kan sås ut
direkt på växtplatsen i rader med
40 cm avstånd. Plantorna gallras
till 8—10 cm. Skördad i rätt tid är
kålrabbi en verklig delikatess. —
Kålrot odlas i stor utsträckning
som människoföda. Där
plante-ringsmaskin finnes, sås fröet i
kallbänk och plantorna sättas ut på
50X20 cm. Man undgår därigenom
den tidsödande gallringen. Kålrot
är förnöjsam och går bra även på
lätt jord även om utbytet blir
större på kraftig, välgödslad jord.
Per ha kan lämpligen tillföras 500
—600 kg salpeter, 200—400 kg
superfosfat och 200—400 kg kali.
Utplanteringen sker sent för att
rötterna inte skall bli för stora och
därmed träiga vid skörden.
Vinter-förvaringen sker i stuka eller
bättre i källare. — Lök omfattar ett
par olika arter av släktet Allium,
som behandlas här nedan.
Purjolök behandlas däremot icke på
denna plats, då dess odling är mera
särpräglad. — Kepalök (Allium
cepa) har föreslagits som namn
för den gula och röda lök, dvs. de
typer som äro varieteter av arten
A. cepa. Särskilt den gula
kepa-löken odlas numera i stor
omfattning fältmässigt på Öland och
angränsande fastland samt i Skåne.
Där jorden är lämplig och angrepp
av sjukdomar och skadedjur ej
svåra kan resultatet bli utmärkt.
Skörden kan gå upp till 1.500—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
