Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körsbärsplommon - Körsbärsskorv - Körsprutor - Körtel - Körteljuver - Körtelmage - Körvandring - Kösa - Köttbenmjöl - Köttbesiktning - Köttbesiktningstvång - Köttets färg - Köttflugan - Köttförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Körsbärsskorv — Köttförgiftning
1105
då även lämna en inte ringa skörd
av plommon. Användes ofta som
underlag vid förädling av
plommon, men är icke så lämplig som
vissa andra grundstammar på
grund av sin sämre härdighet. Se
även Prydnadsbuskar. E. O.
Körsbärsskorv, se Fruktskorv.
Körsprutor, se Ogräs- och
trädgårds-sprutor.
Körtel för resorption (uppsugning)
och sekretion (avsöndring)
omändrade epitelceller i kroppen.
Körtlar finnas av olika typer från
enkla bägarformade celler till hela
system av körtlar och
utförs-gångar (se Epitelvävnad). Dhl.
Körteljuver, mjölkjuver, består
huvudsakligen av körtelvävnad och
utförsgångar. Motsatsen är
köttjuver (se Juver).
Körtelmage. Hos fåglar är magen
delad i två avdelningar, den övre
körtelmagen, vilken ombesörjer den
kemiska klyvningen av födan, och
den undre muskelmagen, som
mekaniskt sönderdelar fodret.
Körvandring användes förr allmänt
för driften av tröskverk m. m. Ett
liggande kugghjul drevs härvid
runt medelst en bom med
förspända dragdjur. Genom axlar och
kuggväxlar överfördes kraften till
tröskverket. Även för hö- och
sä-deshissar har vandring använts i
stor utsträckning. Därvid ha inga
kuggväxlar använts utan hisslinan
har direkt lindats upp på en vid
körbommen fästad liggande
linskiva.
Kösa, åkerven, vindex (Apera
Airas-pica venti), ett spensligt upp till
meterhögt, tuvat gräs med före
blomningen hopdragna, sedan
yviga vippor av små enblommiga,
ljusgröna till rödbruna småax med
centimeterlånga borst. Kösan
anträffas ganska allmänt på
sandjordar i södra och mellersta
Sve
rige dels på vägkanter och
liknande platser, dels som ett besvärligt
åkerogräs, särskilt i råg. Som
foderväxt har den ringa värde.
D. L.
Köttbenmjöl, köttfodermjöl som ej
befriats från djurskelettets ben
(se Slakteriavfall).
Köttbesiktning, se Köttkontroll.
Köttbesiktningstvång, se
Köttkontroll.
Köttets färg varierar något hos olika
djur vid olika tillfällen. Färgen
sammanhänger i viss mån med
av-blodningen. Är denna fullständig,
blir köttet ljusare än om
avblod-ningen ej är så god. Normalt är
hästkött mörkrött men blir vid
förvaring svartrött. Kött av ungnöt
har blekröd färg, äldre djur
mörkröd och gödkalv gråröd färg. Feta
får ha kött med tegelröd färg.
Ungt getkött har ljusare färg.
Svinkött har gråvit till gråröd
färg. Dhl.
Köttflugan, se Parasitflugor.
Köttförgiftning, en
förgiftningssjuk-dom hos människa efter
förtärandet av bakteriehaltigt kött eller
därav beredda födoämnen. De
bakterier, som i främsta rummet
orsaka köttförgiftning äro
paratyfus-bakterierna, vilka bilda gifter, som
ej förstöras genom kokning. Man
brukar skilja på primära och
sekundära köttförgiftningar, varvid
man med det första uttrycket
avser, att sjukdomen överförs
medelst kött från djur, som vid
slakten varit infekterade. Sekundära
förgiftningar uppkomma, då köttet
under hanteringen eller
tillredningen blivit infekterat.
Sjukdomssymptomen äro vanligen
kräkning-ar eller diarré med feber och
huvudvärk. Även symptom från
nervsystemet uppträda ibland.
Sjukdomen är vanligen godartad men kan
någon gång få dödlig utgång. —
70 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
