Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets skadeinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lantbrukets skadeinsekter
1125
många leva som parasiter på eller i andra djur, somliga leva i våra
födoämnen — såväl vegetabiliska som animaliska — eller i ylle- och pälsvaror,
i virke osv., även metaller, som dock ej kunna tjäna dem till föda, bli.
stundom utsatta för deras skadegörelse. Nu finnas visserligen skadliga arter
även inom andra djurgrupper, såsom t. ex. bland maskarna och spindeldjuren
och f. ö. även bland de högre djuren, men dessa spela en ganska blygsam
roll vid sidan av insekterna.
Antalet skadedjur är långtifrån konstant utan ökas ständigt, vanligen
därigenom att nya arter råka inkomma från utlandet och sedan få tillfälle’
att sprida sig här. Ökningen kan emellertid ske även på annat sätt. När t. ex.,
nya växtslag börjat odlas här, måste man vara beredd på att arter, som man
förut ej haft anledning att frukta, finna behag i den nya växten och helt
plötsligt börja uppträda som besvärliga skadedjur. Blott sällan inträffar det
att den långa listan på våra skadeinsekter minskas. Ett exempel härpå ha
vi emellertid i den förr så vanliga människoloppan, som dessbättre numera
synes vara mycket sällsynt i stora delar av landet tack vare den alltmer
förbättrade bostadshygienen.
Vill man kunna bekämpa ett skadedjur, måste man först ha en ingående
kännedom om dess levnadssätt, i annat fall bli bekämpningsåtgärderna alltid
rena hasarden. Visserligen finnas många skadedjur, vilkas bekämpning aldrig
erbjudit några svårigheter, därför att de under hela sitt liv eller under en
viss period därav leva så öppet, att vi mycket lätt kunna komma dem till
livs. Detta hindrar dock ej att vi ännu stå tämligen maktlösa mot många
skadedjur, även mot sådana, vilkas levnadssätt vi ganska väl känna till.
Skadedjurens bekämpning måste också, åtminstone till en viss grad, ses ur
ekonomisk synpunkt, och därvid visar det sig ofta att de enda åtgärder, som
i ett visst fall äro tänkbara eller möjliga, ställa sig så dyra, att de aldrig
eller i varje fall icke under normala förhållanden kunna få praktiskt värde.
Jordbruket kan i detta avseende tjäna som exempel. Åtgärder, som befunnits
vara mycket lönande exempelvis i trädgården, vars alster produceras på mer
eller mindre snävt begränsade arealer och betalas relativt högt, äro däremot
ofta av ringa eller intet värde för jordbruket, som på sina avsevärt större
arealer frambringar grödor, som äro långt billigare än motsvarande
mängder av nästan vilken trädgårdsprodukt som helst, och som därför endast
kunna bära mycket måttliga bekämpningskostnader.
Vid bekämpningen av skadeinsekterna måste man i praktiken för det
mesta avstå från att totalt förinta dem och nöja sig med att söka döda så
många av dem, att återstoden ej förmår göra nämnvärd skada. För den
händelse att ett sådant skadedjur som t. ex. koloradoskalbaggen skulle visa
sig här i landet, är man dock nödsakad att omedelbart och med all kraft
inrikta bekämpningen på dess fullständiga utrotning.
Bekämpningen kan ske på mångahanda sätt och med olika medel. Sålunda
kan man använda speciella insektgifter, vilka spridas tillsammans med vatten
eller i torrt tillstånd — dessa gifter spela f. n. en utomordentligt stor roll
— men man kan även använda olika fångstmetoder eller t. ex. utnyttja
insekternas naturliga fiender — s. k. biologisk bekämpning, se
Skadedjurs-bekämpning. Inom lantbruket söker man dessutom i stor utsträckning att
genom lämpliga kulturåtgärder dels försämra betingelserna för
skadeinsekternas förökning och spridning, dels höja växternas motståndskraft. Stor roll
har numera också växtförädlingen, som bl. a. strävar efter att frambringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
