Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantal - Man- och svansskorv - Manometer - Marbuske - Marehalm - Margarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man- och svansskorv — Margarin
1199
Dessa mått äro dock inget annat
än bråkdelar av mantalet. I
Dalarna förekommer att fastigheterna
helt sakna mantalsbeteckning och
endast utmärkas med andra
jordtal. Även dessa kunna dock räknas
om till mantal. Rbg.
Man- och svansskorv är ett kroniskt,
skorvigt eksem i man och svans.
Möjligt är att en ärftlig disposition
finns för sjukdomen. Den ses
framförallt hos hästar, vars hudvård är
dålig och leder till en besvärande
klåda och tagelavfall. Det bildas
därjämte ibland små bölder i
hårrötterna. Bölderna brista och
tömma ut var. Behandlingen går ut
på bättre hudvård. Det kan bli
nödvändigt att klippa av taglet för att
kunna göra hårbotten ren.
Fentia-zinsprit, rotanolextrakt och
DDT-preparat användas.
Mankamskyd-dare (se Selar) bör användas. Dhl.
Manometer är en apparat, med vars
hjälp man mäter trycket av en gas
eller ånga. För mätning av höga
tryck, t. ex. ångtrycket i en
ångpanna, användes vanligen en
metallmanometer. Denna består av en
sluten dosa av metall, vars lock
ut-sättes för det tryck, som skall
mätas. En vid locket fäst visare rör
sig härvid på en skala och visar
tryckets storlek. Manometern är
vanligen graderad i kg pr cm2. ■—
För mätning av lägre tryck kan en
s. k. öppen manometer användas.
Denna består av ett i U-form böjt
rör, som är delvis fyllt med en
vätska. Vid mätning av gastrycket
i en behållare eller gasledning
an-slutes rörets ena skänkel till
behållaren eller ledningen, under det
den andra skänkeln mynnar i fria
luften. Skillnaden mellan det sökta
trycket och det rådande
atmosfärtrycket erhålles då ur skillnaden
mellan vätskehöjderna i U-rörets
båda skänklar. Vid små
tryckskillnader användes vanligen vatten
som manometervätska; man
erhåller då tryckskillnaden i cm eller
mm vattenpelare. För mätning av
större tryckskillnader användes
kvicksilver, varvid tryckskillnaden
brukar anges i mm kvicksilver
(mm Hg). H. G.
Marbuske, namn på buskar,
företrädesvis av gran, som genom
be-skuggning och undertryckning
kommit att stanna av i växten.
Kännetecknas som regel av en
mycken tät krona med kvistvarven
alldeles inpå varandra. Marbusken har
ofta förmåga att vid friställning
repa sig och skjuta i höjden som
om den vore en ung planta och ej
såsom i allmänhet jämnårig med
det övriga beståndet. De träd som
växa ut från marbuskar få dock i
de allra flesta fall en mycket
kvistig och undermålig rotstock samt
äro ofta rötskadade, och man bör
ej gärna låta marbuskar gå upp
om de ej äro av godartad typ och
stå i tämligen stora, täta grupper.
Att, såsom nu ofta sker, bygga
återväxten på efter avverkningen
kvarstående marbuskar är
förkastligt på goda och medelgoda
marker, där ett sådant förfaringssätt
i regel betyder ett dåligt
utnyttjande av markens
alstringsförmå-ga. Endast på sämre marker, som
ej kunna bära större omkostnader
för föryngring, kan det vara
försvarligt att låta marbuskarna
bilda det kommande beståndet. A. P.
Marehalm är ett annat namn på
sandrör (se d. o.). D. L.
Margarin är ett födoämne, avsett att
ersätta smör. I margarin ingår fett,
som ej är framställt ur mjölk, utan
som härstammar från andra
ani-maliska eller vegetabiliska
fett-arter. Margarin framställdes först
av den franske kemisten
Mège-Mouriez i slutet av 1860-talet.
Förfarandet bestod uti att en
blandning av djurfett och växtoljor
kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
