Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Markandning - Markberedning - Markbortfelder - Markbrand - Markegång - Markkartering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Markberedning — Markkartering
1201
ser. Genom denna s. k.
markandning får luften närmast markytan
ett betydelsefullt tillskott av
kolsyra, som är av stort värde för
växternas assimilation. För en
livlig markandning fordras lämplig
fuktighet och temperatur samt god
tillgång på luftens syre och vanliga
växtnäringsämnen. För själva
luftutbytet mellan marken och den
fria luften fordras lucker struktur
hos jorden. Skorpbildning hindrar
markandningen avsevärt. I en
starkt uttorkad liksom i en
vatten-dränkt och syrefattig jord är
markandningen hämmad. P. E.
Markberedning innebär sådan
behandling av markytan att den
bättre lämpar sig för en tillämnad
odling. Om markberedning vid
betesanläggning se Betesskötsel.
Markberedning är även den
skogliga termen för den bearbetning av
marken man understundom
företager för att underlätta
självföryng-ring (se d. o.). Markberedning kan
företagas såväl för hand som med
redskap av något slag.
Hand-hackning ställer sig i allmänhet
ganska dyrbar under det att
beredning med kulturplog (se d. o.) på
lämpliga marker är relativt billig.
Markberedningen bör företagas
under år, då det av kottbildningen att
döma blir ett gott kottår (se
Fröår). B.W-n och O.E.
Markbortfelder, se Rova.
Markbrand, se Löpbrand.
Markegång är det värde som årligen
officiellt sättes på en del varor
som användas vid betalning av
arrenden in natura. Även för de
nu i allmänhet avskrivna
frälse-räntorna var markegångspriserna
av betydelse. Priserna fastställas
varje år i november månad. Rbg.
Markkartering. Eftersom markens
närings- och reaktionstillstånd
samt övriga egenskaper växla från
plats till plats och t. o. m. på
samma skifte, är det av stor betydelse
för jordbrukaren att få en
överblick över markens förmåga att
ställa växtnäring till grödornas
förfogande. Fram till mitten av
1930-talet var fältförsöket (se d. o.)
det i huvudsak utnyttjade medlet
för att få kännedom om vad som
behövde tillföras jorden, för att
denna skall lämna stora och goda
skördar. Numera utnyttjas även
kemiska analyser för en orientering
om odlingsjordarnas kalk-,
fosfat-och kalitillstånd. De i vårt land
använda metoderna ha utarbetats av
laborator H. Egnér, som i
samarbete med statsagronom O. Franck
utformat den på grundval av
analysresultaten skeende rådgivningen
ifråga om kalkning och gödsling
(se Laktatmetoden och
Markreaktion). Resultatet av markanalysen
införes på en karta över
egendomen och därigenom har förfarandet
benämnts markkartering. De
jordbrukare, som önska få markkartor
upprättade, böra vända sig till
hushållningssällskap eller
försöks-ringar. Dessa ha nämligen särskilt
utbildad personal för de
fältarbeten, som sammanhänga med
mark-karteringen, bl. a. den viktiga
jord-provstagningen. Själva det kemiska
analysarbetet utföres av någon
lantbrukskemisk kontrollstation
(se d. o.), som i de flesta fall
även ombesörjer kartritningen.
Markkartan kan förfärdigas på
olika sätt. Inom vissa
hushållningssällskap erhållas skilda färglagda
kartor för kalk-, fosfat- och
kalitillstånden. Röd färg anger ett
otillfredsställande, grön ett ej fullt
tillfredsställande och blå färg ett
tillfredsställande tillstånd. Samma
färgbeteckningar användas även i
de fall, då man på en och samma
karta inlägger resultaten från
ke
76 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
