Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Markkartering - Markkolloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1206
Markkolloider
AIvjordarna indelas med avseende på såväl fosfat- som kalitillstånd i tre
klasser, nämligen:
[-Fosfat-eller-]
{+Fosfat-
eller+} kaliklass
Fosfat- eller kalitillstånd
I Mycket otillfredsställande — otillfredsställande
II Ej fullt tillfredsställande
III Tillfredsställande — fullt tillfredsställande
Numera ha vi även möjlighet att
genom jordprovsanalys utröna
odlingsmarkens behov av vissa
mikroelement eller s. k. spårämnen
(se Mikroelement och Växtnäring).
En vid analyserna funnen borhalt
av 20 kg borax pr ha anses
tillfredsställande. Risken för
manganbrist hos grödan anses vara
liten då det med ledning av analysen
uträknade mangantalet överstiger
2,0. Enligt ganska omfattande
undersökningar föreligger stor risk
för kopparbrist, när
kopparmängden i matjorden understiger 15 kg
pr ha. Vid kopparhalter
överstigande 20 kg pr ha har koppargödsling
endast sällan medfört någon
skör-deförbättring. G. S.
Markkolloider kallas de små
partiklar i jorden, som ha en storlek
mellan 0,0002 och 0,000001 mm.
De bestå dels av mineralisk
materia (ler), dels av organisk (se
Mull och Humus), delvis äro de
även föreningar av dessa båda slag.
Lerkolloiderna utgöras
huvudsakligen av aluminiumrika silikat. De
organiska markkolloiderna ha
bildats genom förmultning av döda
växt- och djurlämningar (förna).
De innehålla huvudsakligen
grundämnena kol, syre, väte och kväve.
Under inverkan av kemiska och
biologiska processer undergå de en
långsam fortsatt sönderdelning,
varvid bl. a. deras innehåll av
kväve delvis frigöres, så att det kan
upptagas av växterna. Detta
sönderfall påskyndas genom kalkning
av jorden. Tillförsel av kalk bör
alltid ske med måtta, ty kraftig
kalkning kan särskilt på längre
sikt göra mera skada än nytta. —
Gemensamt för alla kolloider är
den stora sammanlagda
partikelytan per volymenhet. Blott de
atomer och atomgrupper, som bilda
ytan av ett föremål och komma i
beröring med omgivningen, kunna
påverkas av denna genom s. k.
ytreaktioner. På ytan av en massiv
sten sker t. ex. en långsam
för-vittring, men den inträffade
förändringen blir vanligen mycket
obetydlig i förhållande till stenens
hela massa. En decimeterstor sten
har en volym av ca 1 liter och en
total yta av ungefär 6 dm2. Om
stenen krossas och males till allra
finaste mjöl, kan den förvandlas
till trillioner små lerpartiklar med
en storlek av 0,0001 mm.
Härigenom har den sammanlagda
partikelytan av samma substansmängd,
som alltjämt är ca 1 liter, stigit
till ungefär 60.000 kvadratmeter,
altlså flera ha. De i Norden
vanliga — ur geologisk synpunkt
”unga” — lerorna ha bildats direkt
ur bergarterna genom
huvudsakligen mekanisk vittring, som bestått
däri att bergartsfragmenten ha
utsatts för krossning och nötning
mot varandra, då glaciäris och
älvar transporterat materialet mot
sjöar och hav. Ytan hos kolloider
är flera tusen gånger så stor som
hos samma mängd sand och därför
är den kemiska
vittringshastighe-ten också mångdubbelt större. Då
exempelvis kali någorlunda lätt
frigöres ur vissa lermineral, kan
därför en lerjord genom sin
fortlöpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
