Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineralämnesbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1230
Mineralämnesbehov
foderslagen såsom stråfoder,
kraftfoder och saftfoder av olika slag
i sig själva innehålla vissa
mängder mineralämnen, varför det i
praktiken alltid blir frågan om
huruvida tillskott till fodret behöver
göras av något visst mineralämne,
eller om fodret håller tillräckligt
därav för att fylla djurens behov.
De mineralämnen, som det under
vanliga förhållanden kan bli tal om
att ge tillskott av äro natrium,
klor, kalcium och fosfor. I områden
belägna på långt avstånd från
kusten, t. ex. Dalarna, kan det även
ifrågakomma att ge tillskott av
jod. Slutligen behöva smågrisar
ofta tillskott av järn. —
Tillskott av natrium och klor.
Tillskott av dessa två ämnen ges
lämpligast i form av vanligt
koksalt. Att exakt ange hur mycket
som i varje speciellt fall bör
tillföras är mycket svårt, varför man
måste hålla sig till sådana normer
som bygga dels på gjord
erfarenhet i praktiken och dels på utförda
försök. Mycket vanligt är att man
blandar koksalt i fodret. Det har då
visat sig lämpligt att inblanda en
halv procent salt i kraftfodret till
svin och fjäderfä, dvs. dagliga
mängder om 5—15 g för växande
svin och 0,25—0,5 g pr dag och
fjäderfä. För mjölkkor har det
visat sig lämpligt att inblanda 1—
1,5 % salt i kraftfodret. Om 2—3
kg kraftfoder pr dag användes
motsvarar detta 20—30 å 45 g pr
djur dagligen. Dessa mängder äro
fullt tillräckliga. Arbetshästar, som
gå i tungt arbete, ha under varma
dagar ett ganska stort behov av
koksalt emedan de förlora
natrium-klorid i svetten. Till dem behöves
ett tillskott av 20—30 g pr djur
och dag. Ofta får man höra det
rådet, att djuren själva böra
bestämma de saltmängder, de önska
förtära genom att låta dem få
till
gång till ett lämpligt kärl med salt
eller saltsten. Metoden kan
rekommenderas för djur på betesgång
och även till hästar, stående på
stall. Emellertid måste man
komma ihåg att de saltmängder, som
djuren upptaga vid fri tillgång
därav, äro starkt varierande och
att de upptagna saltmängderna
icke alltid kunna räknas motsvara
det verkliga behovet. Erfarenheter
finnas också, som visa att djuren
kunna upptaga så stora mängder
av saltet att skadeverkningar
uppstå. Man kan därför
rekommendera att tilldela djuren någorlunda
avpassade saltmängder pr dag
eller eventuellt inblanda saltet i
kraftfodret. — Följande mängder
salt kunna såsom en
sammanfattning beträffande behovet av
koksalt anges för de olika djurslagen.
Mängderna avse att vara tillskott
till vanligt normalt foder. Om till
hästar och nötkreatur det använda
höet är saltat kan man minska
salttillskottet. Likaså om andra
saltrika fodermedel givas såsom
saltrikt sillmjöl eller dylikt.
Lämplig koksaltmängd
per djur och dag.
Fjäderfä ........... 0,25—0,5 g
Slaktsvin .......... 5— 15 „
Avelssuggor......... 10— 20 „
Får och getter...... 5— 6 „
Kvigor och unghästar 10— 25 ,,
Mjölkkor ........... 20— 40 „
Arbetshästar ....... 20— 30 ,,
Tillskott av kalcium och
fosfor. De viktigaste
mineralämnen man behöver tillföra äro
kalcium och fosfor, emedan de
utom alla övriga funktioner, som
de inneha i djurkroppen, dessutom
såsom redan påpekats behövas för
uppbyggandet av djurens skelett.
Emellertid kunna fall förekomma,
där fodret innehåller tillräckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
