Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineralämnesbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1232
Mineralämnesbehov
tillförseln i fodret till de olika
djurslagen kunna därför vara på
sin plats. — Beträffande mjölkkor
skulle man ej behöva något
tillskott av kalcium och fosfor, om
allsidig utfodring med gott hö,
rotfrukter och prima kraftfoder alltid
användes. Men vid utfodring av
små mängder eller dåligt hö samt
stora mängder kraftfoder behövs
tillskott av kalcium men ej fosfor;
kalcium ges i form av foderkalk
eller foderkrita. Om däremot stora
högivor och små givor kraftfoder
användas är det icke nödvändigt
att ge tillskott av kalcium, medan
i stället fosfortillskott är
behövligt. Detta kan ges i form av
kal-ciumdifosfat. Särskilt gäller detta
kor i sinperioden. Vid utfodring
med AlV-foder är det ofta
gynnsamt att ge tillskott av Bungekalk
eller krita för att neutralisera de
i AlV-fodret ingående syrorna. Det
är emellertid mycket svårt att ange
en mineralblandning till mjölkkor
som passar under alla
utfodrings-förhållanden.
En god regel är att till alla
mjölkkor, som utfodras med
liten mängd kraftfoder, ge ett
tillskott av 20—40 g
kalciumfosfat pr djur och dag och detta
i synnerhet under de sista 2—3
månaderna före kalvningen.
För dem som använda ringa
hömängd vid utfodringen kan det
rekommenderas att göra en
blandning bestående av en tredjedel
foderkalk, en tredjedel
kalciumdifos-fat och en tredjedel koksalt. Av
denna blandning kan användas 50—
100 g pr ko och dag under
innefod-ringen både till mjölkande djur och
sinkor. Beträffande ungdjur bör
man vid utfodring med små
högivor ge ett mindre tillskott av kalk-
stensmjöl eller krita, t. ex. 20 å 25
g pr djur och dag. Om mycket hö
ingår i fodret är något sådant
tillskott icke nödvändigt. Om däremot
enbart hö eller ensidig utfodring
med stråfoder förekommer
föreligger fara för fosforbrist i synnerhet
om höet är av låg kvalitet, sent
skördat eller odlat på fosfatfattig
mark. Under sådana förhållanden
kan det rekommenderas att ge ett
tillskott av 25—30 g
kalciumdifos-fat pr djur och dag. Om riklig giva
av förstklassigt hö användes, kan
man dock nöja sig med halva
denna mängd pr djur och dag. —
Beträffande getter gäller ungefär
samma regler som för nötkreatur
fastän mindre givor dock böra
användas. Om höet är dåligt eller från
fosfatfattig jord blir
fosformängden för ringa; ett tillskott av 5—
10 g kalciumdifosfat pr djur och
dag är då lämpligt. Vid riklig
utfodring med hö och gott
kraftfoder är i regel icke
mineralämnes-tillskott nödvändigt, och knappast
icke heller då djuren om sommaren
ha tillgång till gott bete. — För
fårens del har man funnit att vid
ensidig höutfodring kan
fosformängden hos tackor bli för ringa, och
det kan då vara berättigat att ge
ett tillskott av 5—10 g
kalciumdifosfat pr dag. För en digivande
tacka anses dock behovet fyllt vid
en utfodring av 1 kg hö, 3 kg
ro-vor samt 0,2 kg gott kraftfoder.
För en dräktig tacka anses behovet
fyllt genom 1,2 kg hö och 0,1 kg
kraftfoder. Beträffande lamm, som
om sommaren gå på bete, kan man
räkna med att de upptaga fullt
tillräckliga mängder kalcium och
fosfor. Sedan djuren om hösten
intagits på stall erhålla de
tillräcklig mängd kalcium om de tilldelas
en högiva av 0,5—1 kg.
Fosformängden fylles om litet rotfrukter
och kraftfoder tillföres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
