Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitscherlichs lag - Mjukplister - Mjuna - Mjäla - Mjällera - Mjältbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1236
Mjukplister — Mjältbrand
nas verkan, som formulerades
1909. Innebörden i denna lag är
följande: ”Med en växtfaktor
menas varje för växternas tillväxt
och utveckling nödvändig
betingelse eller ämne. Ljus, värme,
vatten, syre, kolsyra, kväve, kalium,
fosfor och varje annat enskilt
växtnäringsämne äro sålunda
växt-faktorer. Det absoluta
skördeutfallet, dvs. skörden angiven i
viktsmängd pr arealenhet exempelvis kg
havrekärna pr ha, är resultatet av
ett samspel mellan alla
växtfakto-rer. Den ena växtfaktorn kan
härvid ej ersätta den andra. Varje
enskild växtfaktor verkar med en
för var och en karaktäristisk
styrka och på sådant sätt, att ju
närmare man kommer den högsta
skörd, som är möjlig att uppnå
under bästa tänkbara betingelser,
desto mindre bliva de
skördeök-ningar, räknat i procent härav, som
ernås vid en bestämd ökning av
växtfaktorns styrka.” Ur
Mit-scherlichs lag kan utläsas, att man
ej får full valuta för det arbete
och de kostnader, som nedläggas på
en god vattenavledning, brukning,
gott utsäde osv., om någon eller
några av näringsfaktorerna
svikta, dvs. om gödslingen utföres för
svagt eller på fel sätt. — Enligt
statsagronom O. Franck, Statens
Jordbruksförsök, bör Mitscherlichs
lag dessutom kompletteras med
följande tillägg: ”För ett gott
skördeutbyte måste en viss jämvikt
råda mellan de olika
näringsfaktorerna. Stores denna jämvikt i
alltför hög grad, blir
skördeutfallet försämrat.” Förbättras
nämligen en näringsfaktor, så att denna
blir mycket kraftigt företrädd i
förhållande till en annan, kan
följden av ”förbättringen” bli en
minskad skörd. — Hänsyn måste vid
sidan härom dessutom även tagas
till Ehrenbergs s. k. kalkkalilag,
enligt vilken ett rätt avvägt
förhållande måste finnas mellan
kalcium och kalium i marken. G. S.
Mjukplister, se Plister.
Mjuna är ett äldre namn på en
flyt-benägen, skorpbildande och
tjäl-skjutande jordart, där den
dominerande partikelstorleken faller inom
korngrupperna finmo, 0,06—0,02
mm och mjäla, 0,02—0,002 mm (se
Jordarter). P.E.
Mjäla betecknar kornstorleksgruppen
0,02—0,002 mm samt motsvarande
jordart, som i fråga om
finhets-grad ligger mellan mo och lera (se
Jordarter). P.E.
Mjällera är en för de norrländska
älvdalarna typisk biandlera, som i
sina egenskaper nära liknar
mo-lera (se d. o.). P.E.
Mjältbrand är en så gott som alltid
dödligt förlöpande sjukdom, vilken
kan angripa såväl människor som
djur. Smittämnet är en
sporbildande bacill, mjältbrandsbaciilen.
Smittan finnes i jorden på vissa
bestämda platser, där enstaka fall
uppträda år efter år. Smittämnet
inkommer då i regel med fodret.
Blott i enstaka fall uppkommer
massdöd bland nötkreatur, älgar,
hjortar m. fl. djur. Nötkreaturen
få hastigt hög feber och frossa. De
jämra sig ofta högt. Död oftast
inom några timmar i allmän
blodförgiftning (se Sepsis). Häst och
svin svullna i och omkring svalget.
De flesta fall hos människa
uppkomma hos slaktare och garvare,
som handskas med kött, kadaver
och skinn från djur, döda i
mjältbrand. Smittan intränger genom
små sårnader i huden och orsakar
s. k. mjältbrandskarbunkler.
Dödlighetsprocenten är stor, om dessa
sjukdomsfall ej komma snabbt
under läkarbehandling. Även hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
