Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mullskopa - Mullämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mullämnen
1277
Helautomatisk traktormullskopa i
arbete på myr i Norrland.
Mullämnen (humus). Mull är en
ytterst värdefull beståndsdel i
fast-marksjord, särskilt om den
härstammar från närnigsrika
lämningar från högre växter,
kreatursgöd-sel o. dyl. Mull gör de styva
lerorna luckrare samt ökar
sammanhållningen och förbättrar vatten- och
näringsämneshushållningen i
sandjordar. Dessutom tjänar mullen
som näring för mikroblivet i
marken. Därvid frigöres kolsyra och
bildas växtnärsalter, exempelvis
nitrat. — Enligt statsagronom O.
Franck uppgår tillförseln av
mull-råämnen pr hektar och år vid
sjuårig växtföljd och normal
krea-turshållning till
Stubb + rötter 800 kg
Stallgödsel 1.400 kg
Överskottshalm 800 kg
Summa 3.000 kg
Genom att bränna upp
överskotts-halmen förstöres ca av
mullrå-ämnestillgången. Om vid
kreaturs-löst jordbruk all hösthalm brännes,
förstöres mer än hälften av
mull-råämnestillgången. — Sydsvensk
och dansk åkerjord innehåller 3—
4 % mull eller humus,
mellansvenska jordar 4—5 % och
mellaneu-ropeiska blott 2 %. Det föreligger
undersökningar, som tyder på, att
om humusinnehållet sjunker under
1 %, så blir jorden otjänlig för
odling. — Danska undersökningar
rörande humusinnehållet i åkerjord
i ett 30-årigt försök vid Askovs
försöksstation visar, att mullhalten
i kg pr hektar uppgick till 65.300
på ogödslat, 68.700 på enbart
han-delsgödslat och 71.600 på enbart
stallgödslat. Skillnaden mellan
humusinnehållet i stallgödslad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
