Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens exteriör - Nötkreaturens sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1328
Nötkreaturens sjukdomar
samma stora betydelse som hos
hästarna, men man eftersträvar
även beträffande nötkreaturen en
korrekt benställning och gång.
Ko-hasig ställning är mycket vanlig
särskilt hos äldre djur. Tjurar äro
ofta något rakhasiga. — Juvret.
Man vill hos mjölktypen ha ett
stort juver med stor
ansättnings-yta mot buken. Juvret bör sträcka
sig långt fram under buken och
långt bak. Alla fyra juverdelarna
böra vara likformiga och utan
markerade gränser sinsemellan. De
böra övergå i vitt åtskilda, rakt
nedhängande medelstora spenar, det
främre paret obetydligt längre än
det bakre. En förslappning i
juvrets upphängningsapparat ger
”häng juver”. Beträffande
juverformen se Juver. Dhl.
Nötkreaturens sjukdomar.
Nötkreaturen kunna drabbas av ett stort
antal
infektionssjukdomar. Redan de nyfödda kalvarna
utsättas ofta för s. k.
späddjursin-fektioner, orsakade av olika
bakterier. Colibakterier slå ofta an på
späda kalvar, men även
diplokoc-ker, pasteurella, paratyfus och
pyogenes äro vanliga
sjukdoms-alstrare hos unga nötkreatur.
Symptomen vid dessa
kalvsjukdomar äro hög feber, upphörd
foderlust, avföringen blir lös, vit och
illaluktande. Vissa bakterier slå
sig med förkärlek ned i lungorna.
Djurens leder äro ibland fyllda och
ömmande, ögonen sjunka in och
döden brukar inträda på 1—14
dagar. Andra gången ligger den
högsta dödsfrekvensen vid någon eller
några månader. Av mycket stor
vikt, då det gäller att förebygga
dessa kalvsjukdomar är, att
kalvarna de första målen få av moderns
råmjölk. Kalvar böra ej tvingas att
förtära för stora mängder mjölk
på en gång. En kalv, som själv får
äta efter behag, diar ca 20 gånger
per dygn. Behandlingen vid redan
inträdd sjukdom består framför
allt i serumbehandling, men en
förutsättning för gott resultat med
serum är, att man vet vilken
bakterie och vilken bakteriestam det i
varje fall är fråga om.
Om flera kalvar dö i en
besättning, bör ett eller flera
kadaver insändas till Statens
Veterinärmedicinska Anstalt,
Stockholm 50, för diagnos.
Se vidare Kalvsjukdomar och
Co-liinfektion. — Beträffande
mjält-brand, frasbrand, mul- och
klövsjuka, elakartad kata.rralfeber,
tuberkulos, smittsam kastning,
aktino-mykos samt sommarsjuka se under
ifrågavarande ord samt Epizooti
och Epizootilag. — Beträffande
nötkreaturens parasiter hänvisas
till ordet Inälvsparasiter samt
Parasitflugor (nötbroms). Löss hos
nötkreatur liksom hos andra djur
behandlas med fördel med
DDT-puder, se DDT, Hudparasiter och
Hudsjukdomar. — Nötkreatur
förgiftas någon gång av överdoserade
eller felaktigt givna läkemedel.
Observeras bör, att alla
kvicksilverpreparat såsom t. ex.
sublimat och betningsmedel äro
ytterst giftiga för idisslare.
Konstgödselmedel giva ibland
anledning till förgiftning hos
nötkreaturen. Farligast är härvid
chi-lesalpeter. Döden följer vid denna
förgiftning snabbt. Superfosfat och
thomasfosfat äro giftiga först i
större doser. Rörande
blyförgiftning, arsenikförgiftning,
kvicksilverförgiftning och
koksaltförgiftning, se dessa ord samt
Foderförgiftning och Frangula. I samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
