Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1336 Nötkreaturens utfodring
sättet för gruppindelningen till att
de kor som lämna den fetare
mjölken få för litet foder. Kor med
magrare mjölk å andra sidan få
för mycket foder. Bäggedera är
oekonomiskt. De antydda
olägenheterna undvikas om produktionen
från varje ko före
gruppindelningen räknas om till kg mjölk med 4
procent fett och sedan denna
mängd lägges till grund för
indelningen. För att detta skall vara
möjligt måste fetthalten tydligen
bestämmas för varje ko.
Omräkningen till 4 procentig mjölk
går lätt för sig med hjälp av en
tabell som finnes i
slutet av Band IV. Inte dess mindre
blir naturligtvis arbetet med att
göra upp foderstaten en smula
om-ständigare än då ingen hänsyn
ta-ges till kornas olikhet i fetthalt.
Genom att utfodringen bättre
kommer att ansluta sig till de enskilda
djurens verkliga behov betalar sig
dock merarbetet mera än väl. — En
foderstat kan ha det utseende som
visas i exemplet på sid. 1335. När
man skall göra upp en foderstat
för mjölkkor upplinjeras först en
tabell av det slag, som användes i
exemplet. Därefter beräknas med
hjälp av tabellerna 1, 2 och 3
behovet av fe och smältbar äggvita
inom de olika grupperna. Man
utgår då från medelavkastningen
inom varje grupp (helst i kg
4-pro-centig mjölk). Sedan man gjort
tillägg för ev. extra utfodring
under sintiden kan
sammansättningen av själva utfodringen taga
sin början. En god regel är
att den sammanlagda givan av hö
och halm skall hålla sig omkring
10 kg per djur och dag.
Ensilage-givan brukar lämpligen göras
ungefär lika stor som
mjölkavkastningen inom gruppen. I de lägst
avkastande grupperna hålles dock
ensilagegivan gärna något större
än mjölkproduktionen. Tillgången
på rotfrukter är ofta tämligen
knapp. Fördelaktigt är om varje ko
kan få 10—15 kg rotfrukter per
dag. Även om goda resultat kunna
nås utan rotfrukter borde nog
många lantbrukare tänka efter om
det inte kunde gå att odla en del
rotfrukter. En mindre
rotfrukts-areal kan man faktiskt hinna sköta
på de allra flesta gårdar.
Rot-fruktsodlingens arbetsbehov
infaller ju till största delen vid tider
då övriga grödor inte ställa någta
större anspråk på arbetsstyrkan.
— Den del av djurens
näringsbehov, som vid uppgörandet av
foderstaten visar sig återstå sedan
varje grupp fått sitt grovfoder,
fylles med hjälp av kraftfoder; i
första hand hemodlad fodersäd.
I mån av behov få inköpta, mera
äggviterika kraftfodermedel
tillgripas. I artiklarna om de olika
fodermedlen lämnas uppgift om dessas
egenskaper. — I Band IV finnes
fullständig fodermedelstabell med
vars hjälp givornas normala
innehåll av fe, smältbar äggvita,
torrsubstans och även mineralämnen
kan beräknas.
Att efter alla konstens regler
göra upp en foderstat för
mjölkkor är icke svårt men det
är en ganska omständlig sak,
som kan vålla den oövade en del
besvär. En genväg i arbetet är
att använda en st andar d
foder-stat. En samling sådana
foderstater utarbetade med hänsyn
till förhållandena i olika
landsändar återfinnas i slutet av
Band IV.
Från Lantbruksförbundets
Tid-skriftsaktiebolag kan man köpa
ett häfte med ytterligare en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
