Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturens utfodring
1339
lämpligt ur ekonomisk synpunkt
kan skummjölk dock givas
betydligt längre. I de sydligaste
landskapen där tillgången på
skummjölk i regel är stor är det också
vanligt att skummjölksperioden
ut-sträckes. Tab. 4 belyser
mjölkgi-vornas storlek vid sparsam
hel-mjölksanvändning.
Kalvar av de kulliga raserna
kunna ges ungefär 20 proc, mindre
givor än tabellen anger för S. R. B.
För tjurkalvar kunna givorna ökas
med 50 å 100 proc. Tabell 5 återger
vissa normer för ungdjurens
näringsbehov.
Tabell 5. Ungdjurens näringsbehov.
Per loo kg levande vikt
Älder i månader Gram smältbar
Foderenheter äggvita
2—3 3,0 330
3—4 2,7 300
4—6 2,1 220
6—12 1,7 170
12—18 1,4 140
18—24 1,1 110
över 24 1,1 100
Så länge mjölkutfodringen pågår
får tillskottsfodret och senare allt
foder tillmätas så att utfodringen
ungefär motsvarar dessa normer.
Detta gäller framför allt under
första levnadsåret.
Erfarenheten har visat att
kvigor, som på sommaren få gå på
ett bra bete, under sitt andra
och tredje levnadsår, vintertid
kunna reda sig med en
utfodring som vad foder enheterna
beträffar ligger 15—25 procent
under normerna i tab. 5.
Minskningen i äggvitetillförseln får
ej göras lika stark som ifråga
om foderenheter. Genom
besparingen av vinterfoder kan man
få fram ungdjuren för en billigare
kostnad utan att deras utveckling
äventyras. Den sammanlagda
fo
deråtgången för uppfödning av en
kalvfärdig kviga kan — helmjölken
oräknad — uppskattas till 3.500—
3.800 fe för låglandsrasen, 3.200—
3.500 fe för S. R. B. och 2.200—
2.400 fe för de kulliga raserna. —
Gödning av äldre kor lönar sig
sällan. Dessa förmå ej ansätta fett i
muskelvävnaden och därigenom
åstadkomma den
kvalitetsförbättring hos köttet som är nödvändig
för att gödningen skall löna sig.
Det kan däremot betala sig väl att
göda yngre kor som av en eller
annan anledning måste slås ut.
Under gödningen kan man lämpligen
ge djuren ungefär 2 fe per 100 kg
levande vikt och dag.
Äggvitebe-hovet i gödfodret är lågt och kan
beräknas till endast 75 gram per
fe. 10 å 12 fe böra i genomsnitt
kunna åstadkomma en viktökning
på 1 kg. Ju längre gödningen
fortskrider desto mera foder går dock
åt för samma viktökning.
Gödningen måste därför avbrytas i rätt
tid. Fullgödda djur ha i motsats till
magra sådana rikligt med fett
avlagrat över revbenen, höft- och
lårbensknölarna, i dröglappen osv.
— Gödning av kalvar kan vara
fördelaktig om värdet på kalvkött
är högt i förhållande till mjölkens
värde. Detta inträffar främst på
gårdar som på grund av avskilt
läge ha dåliga
avsättningsmöjligheter för mjölken. Även för kalvar
gäller att gödningen förbättrar
kvaliteten och därmed också priset
per kg för köttet. Det är därför
mest ekonomiskt lönande att till
gödning utvälja storvuxna
spädkalvar. Dessa ha dessutom större
förmåga att omsätta foder. Vid
gödning med helmjölk ges under
första veckan 4—5 mål dagligen
därefter 3 mål. Andra veckan bör
kalven kunna äta 2 liter per mål,
tredje veckan 3 liter och fjärde
vec
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
