Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatursenhet - Nötkreatursraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N ötkreatursraser
1341
manfattande enhet för alla
jordbrukets vanliga fyrfota husdjur. En
nötkreatursenhet motsvaras av
endera av följande: 1 vuxet nöt, 2
ungnöt, 2/3 vuxen häst, 4/3
unghäst, 4 svin eller 10 får och lamm.
Nötkreatursraser. Nötkreaturen
uppträda i en mängd olika former.
Denna formrikedom beror dels på
inverkan av jordmån och klimat —
man säger att djuret är en produkt
av torvan — dels på inverkan från
människans sida. Alltefter de
ändamål för vilka olika raser dragits
upp av människan skiljer man
mellan gödraser, mjölkraser och
ar-betsraser. Mellan dessa utpräglade
typer finnas en mängd
mellanformer. Man skiljer också mellan
kultur-raser som alltigenom äro ett
resultat av människans strävan att
vid avelsarbetet nå ett visst mål
samt natur-raser eller lantraser
vars utformning huvudsakligen är
en följd av naturförhållandenas
inverkan. — Bland de länder som
syssla med nötkreatursavel intager
England en framskjuten plats både
i fråga om rasernas mångfald och
deras kvalitet. Bland de
engelska raserna är Korthorn
en av de mest betydande. Den har
spritts till en mängd andra
länder. Rasen började bildas i
mitten av 1700-talet, men de största
framstegen gjordes omkring år
1800 genom det arbete som
utfördes bl. a. av ett par bröder vid
namn Colling. År 1822 fick rasen
sin stambok. Numera skiljer man
mellan tre typer, gödtyp, mjölktyp
och en mellantyp. Färgen är röd,
rödbrokig, vit eller stickelhårig.
Gödtypen har mycket dålig
mjölkavkastningsförmåga men är en
utmärkt köttproducent. Mjölktypen
lämnar i genomsnitt en avkastning
på 3.500—4.500 kg med en fetthalt
något under 4 %. En fullvuxen ko
väger 600—700 kg. —
Aberdeen-Angus är en utpräglad gödras som
dock lämnar tämligen god
mjölkavkastning. Djuren äro svarta och
sakna horn. Rasen fick stambok
1862. En fullvuxen ko väger 500—
550 kg. Under 1930-talet och efter
andra världskrigets slut ha en del
korthorns- och
Aberdeen-Angus-djur importerats till Sverige för att
användas i nötkreatursskötsel helt
inriktad på uppfödning av
göddjur. — Hereford är en annan
engelsk gödras som spritts till stora
delar av jordklotet. En fullvuxen
ko väger omkring 600 kg.
Färgen är röd med vitt huvud. Även
bringan och bålens undersida
äro vita. Den är mycket
snabbvuxen men samtidigt synnerligen
härdig. Rasen är stamboksförd
sedan 1846. — Bland
Storbritanniens inhemska mjölkraser
märkas främst den skotska
Ayrshire-rasen. Den är tämligen liten. Korna
väga i allmänhet omkring 450 kg.
Färgen är rödbrokig med ganska
stora vita fält. Hornen äro stora
med en typisk uppåtböjning.
Mjölkavkastningen i goda besättningar
ligger mellan 3.000 och 4.000 kg
med 4 % fett. — Rasen
importerades från 1840-talet och framåt
ganska mycket till Sverige och
bildade här egen ras. — Från öarna i
Engelska kanalen härstamma
Jersey- och Guernseyraserna. Till det
yttre likna de varandra men den
senare rasen är något större. En
jerseyko väger omkring 350 kg.
Färgen är silvergrå, brun eller
svartbrun. Hornen äro små. Korna
äro fint byggda. Mjölkavkastningen
håller sig omkring 2.500—3.000 kg
med 5—6 % fett.
Guernsey-kornas avkastning är något större
men fettprocenten lägre. Bland
holländska raser är den
Svartbrokiga låglandsrasen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
