Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ogräsgrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1366
Ogräsgrupper
äro hjärtformade och stora nog
att medfölja utsäde. Flyghavre
förekommer inom vissa
slättbygder med kontinentalt klimat. Den
motarbetas genom lämplig
växtföljd. — De ettåriga ogräsen
motarbetas genom minskad
vårsädesodling och ökad areal i vall
och bete (se Allmänna åtgärder
under Ogräsbekämpning),
hack-ning och bestoftning. —
Tvååriga ogräs likna i allt de ettåriga
utom däri att de kräva två år för
sin utveckling. Fröna gro och bilda
en bladrosett första året och efter
övervintring sker blomning och
fröbildning. De bliva därför vanliga
i höstsådda grödor och i första
årets vall. Bland tvååriga ogräs
märkas följande. Blåklint, som kan
helt taga överhand i vinterskadad
höstsäd. Dess frön kunna medfölja
utsäde, särskilt råg. I västra
Sverige förekommer blåklint även i
vårsäd. Baldersbrå är ett storvuxet
ogräs med enorm fröproduktion.
En enda planta kan bära 200.000
frön. Dessa gro snabbt på
markytan. De äro även vanliga i
vallutsäde. Växten ratas av djuren.
Kamomill liknar i hög grad
baldersbrå, men är vanligen icke så
högvuxen. Åkerkulla är även den
ganska likartad, men mindre
vanlig. Vallmo är ett sydsvenskt,
mycket besvärligt ogräs, särskilt i
höstsäd. Råglosta var förr ett mycket
vanligt ogräs, men den har med
tilltagande rensning av utsädet
blivit mindre allmän. Harkål är ej
ovanlig i första årsvallarna. Dess
frön äro besvärliga att
bortrensa ur rödklöverfrö.
Styvmors-viol förekommer ofta i första årets
vall, där orent frö såtts. Fröna äro
nämligen mycket svåra att skilja
från skalad timotej. Plantan ätes
ej av djuren. Bolmört (se d. o.)
förekommer stundom på torr
betes
mark. Den är mycket giftig.
Vildmorot är ett sydsvenskt ogräs,
särskilt vanligt efter vägar och
diken. — De tvååriga ogräsen
kunna i sädesgrödor bekämpas på
samma sätt som de ettåriga; i
vallar och på beten kunna direkta
åtgärder skada grödan. Där måste
förebyggande åtgärder tillgripas.
— Fleråriga ogräs
kännetecknas därav att de hava ett
vanligen kraftigt utvecklat rotsytem,
som övervintrar. Varje vår uppväxa
nya skott, som blomma och sätta
frö. Allt efter rotsystemets
förmåga att föröka sig genom utväxande
sidoskott eller icke skilja vi mellan
a) stationära och b) rotspridande
fleråriga ogräs. — Stationära,
fleråriga ogräs bilda icke
sidoskott från rötterna (utom
möjligen från sårskador). De förbliva
under hela sin livstid en planta.
Dessa ogräs kräva för full
utveckling två eller flera år, varför de
bliva vanliga i vallar och på beten
samt på vägbankar, dikesslänter
o. dyl. platser, där jordbearbetning
icke förekommer. Vanliga äro:
Maskrosen, välkänd och allmän,
särskilt inom östra Mellansverige.
Den trivs bäst på lerjord.
Sommar-gyllen (stundom fel ansedd för
åkersenap), är särskilt vanlig inom
norra Götaland. Fröna sprides med
utsäde och kreatursgödsel.
Ryssgubben, vårt kraftigaste ogräs,
förekommer inom östra
Mellansverige, särskilt efter vägar och diken.
Krussyra och skräppesyra äro ej
sällsynta, den förstnämnda mest
inom mellersta och södra Sverige,
den senare mera norrut. Fröna äro
trekantiga och följa rödklöverfrö,
men spridas även med
kreatursgödsel. Prästkragen trivs bäst på
torr mark. Den sprides mestadels
med utsäde. Spetsgroblad kan bliva
särskilt besvärlig på betesmark
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
