Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ogräsgrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ogräsgrupper
1367
om mellersta och södra Sverige.
Bladrosetterna förtrycka andra
växter. Fröna följa ofta
rödklöverfrö. Vanlig smörblomma är ett
ganska högväxt ogräs på något
mullrik och fuktig betesmark. Den
är giftig och ätes ej av djuren.
Revsmörblomma är icke ett
stationärt ogräs, enär det bildar revor.
Men den uppträder endast som
vall- och betesogräs, varför den
lämpligen behandlas tillsammans
med dessa. Den trivs på något
fuktig, mullrik mark. Rödsyra är ett
annat vall- och betesogräs, som
icke hör till de stationära.
Busk-måran är ej heller ett stationärt
ogräs, då viss sidospridning
förekommer, men den uppträder i
vallar såsom ett sådant. Dess
buskform och små vita blommor gör
den lätt igenkänd. Under senare
år har den fått stor spridning i
vårt land. Fröna sprides med
vallfrö och kreatursgödsel. Tuvtåtel
trivs på fuktig eller t. o. m. tidvis
översvämmad mark. Den ätes
ogärna av betesdjur och uttränger
andra, bättre betesväxter. — De
stationära fleråriga ogräsen
motarbetas genom förebyggande
åtgärder, då angrepp på ogräsen skada
vall- och betesväxterna. Kan
marken upplöjas och för något eller
några år brukas som öppen åker,
så försvinna vanligen de stationära
ogräsen. På icke odlad jord utrotas
dessa ogräs lätt medelst klorat och
i vissa fall med hormonderivat, se
Ogräsbekämpning. —
Fleråriga rotspridande ogräs
bilda varje år förökningsrötter
eller liknande organ, vilka växa
ut från moderplanta och bilda
bladskott. Dessa skott nå
följande år full storlek och bliva
moderplantor för nya
skottgenerationer. Även rotbitar bilda snabbt
nya skott. Denna skottbildning
garanterar snabb och effektiv
spridning. Därtill bildas talrika
frön, som i många fall spridas
långt med vinden. Dessa ogräs
bliva därför våra mest besvärliga
och kunna förekomma i alla
grödor, dock mest i öppen åker.
Vanliga äro: Åkertisteln, taggig och
med rödvioletta blommor. Dess
rotsystem ligger skyddat nere i alven.
Det är en högvuxen planta, som
trivs bäst på lerjord. Mjölktisteln
är gulblommig och utan taggar.
Dess rotsystem utbreder sig i
matjorden, varför den mycket lätt
sprides vid harvning.
Bladrosetterna kunna bilda en tät matta.
Mjölktisteln förekommer mest på
mullrik jord. Hästhovens frön
gro särskilt lätt på rå lerjord,
varför den först uppträder på
dikeskanter, varifrån den snabbt
invandrar till åkern. Bladen kunna
förkväva all växtlighet.
Rotsystemet förgrenar sig djupt i alven.
Kvickroten frodas särskilt väl på
mullrik lättare jord. Dess
rotsystem kan helt genomväva
mat-jordslagret. Knölsyskans växtsätt
påminner om potatisens i det
långsträckta förökningsknölar bildas.
Den förekommer mest på mullrik
lättare jord, gärna något fuktig.
Rölleka kan bliva ett besvärligt
ogräs mestadels på lättare jord.
Dess rotsystem påminner om
kvickrotens. — De fleråriga,
rotspridande ogräsen motarbetas bl. a.
genom lämplig växtföljd, helträda,
hackrensade grödor och täta
vallar. De kunna även utrotas med
klorat, åkertistel och hästhov enligt
ursprungliga kloratmetoden. Alla
fleråriga, rotspridande ogräs
dödas effektivt med nya
kloratmetoden. Även med hormonderivat
kunna dessa ogräs motarbetas, ehuru
det ännu (våren 1948) är oavgjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
