Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parakasein - Paralysi - Parasiter - Parasitflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1392
Paralysi — Parasitflugor
och vassleprotein. Om samtidigt
lösliga kalksalter finnas
närvarande utfaller parakasein som
olösligt parakaseinkalcium, varigenom
mjölken koagulerar.
Paralysi, detsamma som förlamning
(se d. o.).
Parasiter, snyltare, kallas sådana
djur och växter, som ständigt eller
huvudsakligen uppehålla sig på
eller i en annan levande varelse,
värd (värddjur, värdväxt), och ur
den taga sin näring utan att lämna
något i gengäld. Några taga all sin
näring från värden (helparasiter),
andra blott en del därav
(halvparasiter). Vissa kunna endast leva
som parasiter, andra även som
saprofyter (på döda organismer).
De förra kallas obligata, de senare
fakultativa parasiter. Parasiterna
tillhöra oftast djurgrupperna
urdjur, maskar, insekter och
spindeldjur, samt växtgrupperna bakterier
och svampar, mera sällan högre
växter (ex. mistel, snärja) och
innefatta sådana grupper som ohyra,
inälvsmaskar, växtskadedjur och
parasitsvampar. Vissa parasiter
leva på andra sådana och kunna
utnyttjas i kampen mot dessa, (se
Skadeinsekternas bekämpning).
Th. Lfs.
Parasitflugor, stora eller medelstora
flugor, vilkas larver parasitera på
andra insekter eller på däggdjur
eller förekomma i ruttnande
djur-och växtdelar. Vanliga inomhus äro
den grå köttflugan, som har 3
svarta längsstrimmor på
mellan-ryggen, samt de svartblå
spyflu-gorna. De senare lägga ägg, helst
på kött, och deras larver äro de
vanliga vita, ”köttmaskarna”,
köttflugan föder däremot larver, vilka
oftast träffas i gödsel och i döda
djur. Liksom spyflugornas larver
kunna de tillfälligtvis förekomma
även i människans tarmkanal.
Renflugan är pälshårig, humlelik, till
färgen svart men med huvudet och
delar av mellankroppen smutsgula
samt bakändan rödgul. Dess intill
3 cm långa larver leva i näshåla
och svalg hos ren och förorsaka
där svår inflammation. Nötbrom
sen (fäbromsen) eller oxstynget
samt renstynget äro likaledes
humlelika, pälshåriga, till färgen
svarta med mellankroppen framtill
gulaktig; bakkroppen är hos
nötbromsen framtill ljusgrå, baktill
blekgul, hos renstynget helt gulröd.
Nötbromsen fäster sina ägg på
nötkreaturens hår. Larverna borra sig
genom huden in till fettvävnaden
kring ryggmärgen och vandra
senare ut till ryggsidans underhud,
i vilken de orsaka stora svulster,
s. k. ”bromsbulor”. Då de blivit
fullvuxna, tränga de ut ur bulan
och förpuppa sig i jorden. Larverna
skada framför allt hudarna men
nedsätta även mjölkproduktionen
och sänka köttvärdet. Även de
full-bildade nötbromsarna göra skada
genom att oroa kreaturen, så att
dessa hindras från att beta och
vila. Nötbromsens utrotning —
genom att döda larverna med
derris-preparat som gnides in i huden,
eller droppas in i bulorna, innan
djuren släppas på bete — är
under vissa förutsättningar
reglerad enligt lag (S. F. 247/1930
608/1933 och 207/1942).
Renstyng-ets levnadssätt är i stort sett
detsamma som nötbromsens.
Häst-stynget liknar mycket de båda fö-
Spyfluga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
