Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plantskola - Plasma - Plasticitet - Platinaräv - Platthov - Plattpastör - Pleurit - Plister - Plog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plasma — Plog
1401
Om plantskolor inom
trädgårdsskötsel, se Trädskola. A. P.
Plasma är detsamma som
protoplas-ma, se Cell.
Plasticitet eller formbarhet är en
egenskap, som är utmärkande för
lera med måttlig vattenhalt. Leran
kan då knådas och t. ex. rullas ut
till en tråd, som i stort bibehåller
sin form även om den torkas. Ju
mera ler jorden innehåller, desto
smalare kan man göra en sådan
tråd utan att den brister itu. Detta
s. k. utrullningsprov kan därför
användas, när man snabbt vill
uppskatta den ungefärliga lerhalten i
jord med låg eller måttlig mullhalt.
Hos måttligt leriga mineraljordar
brister tråden, innan den blir 3 mm
tjock, hos blandleror kan den bli
2 mm och av en verkligt plastisk
lera, alltså mellanlera och renlera
kan tråden rullas ut, så att den blir
smalare än 1,5 mm. — Mulljord,
sand och mo sakna plasticitet,
mjälan är något formbar, men till
de verkligt plastiska jordarterna
räknar man blott sådana, som
innehålla mera än 30 % ler. Ju högre
jordens lerhalt är, desto större är
också den vattenhållande
förmågan (se Vattenkapacitet). Om man
knådar in vatten, når man dock
slutligen det stadium, då leran
förlorar sin plasticitet och övergår
från deg- till flytande
vällingkonsistens. Detta stadium kallas
flyt-gränsen och lerans vattenhalt där
ger ett ganska gott uttryck för
lerhalten. P. E.
Platinaräv, se Pälsdjursavel.
Platthov, se Hovsjukdomar.
Plattpastör, se Pastörisering.
Pleurit, se Brösthinneinflammation.
Plister, svenskt namn på arterna
tillhörande släktet Lamium bland de
läppblomstriga växterna (familjen
Labiatae). Samtliga äro örter med
fyrkantig stjälk, motsatta, sågade
eller naggade blad och blommor
med en starkt välvd överläpp. Den
fleråriga vitplistern eller
blindnässlan (L. album) påminner till
utseendet ytligt om en vanlig
nässla, har orent vita blommor och
är vanlig på avfallsplatser,
vägkanter och som ogräs i trädgårdar och
på åkrar över större delen av
landet. Den fränt luktande rödplistern
(L. purpureum) har purpurröda
blommor och rundat hjärtlika blad;
den är ettårig, stundom
övervintrande, och ett särskilt i
trädgårdsland ytterst vanligt ogräs. Som
ogräs likartad men ej lika vanlig
är mjukplistern (L. amplexicaule) ;
den är spenslig, har rundnaggade
blad, de övre stjälkomfattande, och
röda blommor med långa, smala
pipar. Guldplister (L. galeobdolon)
med gula blommor, är en
karaktärsväxt i Skånes bokskogar. D. L.
Plog. Plogen är det grundläggande
redskapet för jordbearbetningen.
Det parti av en plog som utför
luckringen av jorden kallas
plogkroppen. Denna består av bill,
vändskiva, landsida och sula, vilka
alla äro fästade vid plogstället.
Från detta utgår på en hästplog
också åsen med fäste för rist,
stöd-jehjul och betsel samt
styrstängerna (se fig 1). Billen kan bestå av
en lös billspets samt vändbart skär
eller vara smidd i ett stycke (fig.
2). Det förra är bekvämast vid
ombyte samt billigast för underhållet.
Den helsmidda billen ger plogen en
stadigare gång. Den kan även
smidas om och på så sätt anpassas efter
gårdens jord. Billspetsen skall vara
riktad något nedåt och åt vänster
(se fig. 3 och 4). Detta medför en
strävan hos plogen att tränga ned i
jorden och att draga sig ut mot det
oplöjda. Vändskivans beskaffenhet
bestämmer i största utsträckning
plogens arbetssätt. Ju tvärare
vändskivan står i förhållande till
körriktningen desto starkare bry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
