Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prydnadsbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1434
Prydnadsbuskar
odlad. Plantor kunna icke med
fördel uppdragas inom landet utan
måste såsom planteringsfärdiga
importeras företrädesvis från
Holland. Skall man lyckas med
plantering av denna växt, måste man
välja en halvskuggig plats
exempelvis på östra eller norra sidan
av en brant stenvägg, där jorden
är djup och har eller kan ges en
starkt sur reaktion t. ex. genom
tillförsel av torvmull. En blandning
av skogs-, löv-, torv- och lerjord
samt något väl förmultnad
stallgödsel passar bäst. Under hela
försommaren liksom under senhösten
vattnas rhododendronbestånden
ymnigt även vid nederbörd. Strax
före frostens inträde täckas
plantorna med löv, så att tjälen ej
kan tränga ned i jorden. Mot
vårsolen täckas plantorna under
februari med några granriskvistar,
som få ligga kvar till fram i maj,
då lövet försiktigt nedgräves i
jorden. — Benved (Evönymus
eu-ropåea), eller benalster,
förekommer vildväxande på sina ställen i
södra Sverige men uthärdar ända
upp i Norrbotten. Särskilt uppåt
landet odlas den rätt allmänt som
prydnadsbuske. Växtens vackra
röda fröhus om hösten gör god
effekt. — Berberis (Berberis
vul-gdris), den vanliga vildväxande
berberisbusken är liksom dess
va-rietet med blodröda blad,
blodberberis, mellanvärd för svartrost och
får sålunda enligt lagen den 20
juni 1918 icke planteras inom riket,
tvärtom måste den utrotas. -—
Det finns emellertid andra
berberisarter, som icke äro rostförande,
och som sålunda få planteras var
som helst. En av de vackraste
bland dessa är Thunbergs
berberis, en meterhög, ända upp i
Västernorrland härdig buske med
små gula blommor i juni och
lysan
de röda bär om hösten. Den
användes allmänt som häckväxt. —
Blås-buske (Colutra arborescens),
uthärdar i allmänhet på torra och
varma platser ända upp i
Mälardalen och kan, där den ej fryser ned,
bilda 2— 3 m höga buskar. Den har
blågrönt bladverk och gula
blommor under nästan hela sommaren.
Frukterna likna uppblåsta
ärtbaljor. — Brakved (Rhamnus
fran-gula), en i Sverige vildväxande
buske, av vilken erhålles
frangula-bark, odlas emellanåt även i
parker. En annan i vårt land
ävenledes vildväxande buske, vägtorn,
användes också någon gång i
busk-grupper. — Buxbom (Buxus
sem-pervirens), en städse grön buske, i
vårt land mest använd som
häckväxt framförallt på kyrkogårdar
men även i trädgårdar. Under
strängare vintrar skadas
buxbombusken svårt i stockholmstrakten,
där den mera storväxta arten,
trädbuxbom kallad, planteras mest.
— Bärmispel (Amelanchirer
spica-ta), från Nordamerika
härstammande, 8—10 dm hög buske med
vita blommor om våren och
blåsvarta bär under sommaren. Härdig
ända upp i övre Norrland är
bärmispeln där en rätt allmänt
planterad prydnadsbuske. — Deutzia. Den
här som prydnadsbuske mest
odlade arten härstammar från Japan
och uppnår på varma platser i
södra Sverige ända upp till 2 m i höjd.
Det finnes dubbelblommande
va-rieteter med dels vita, dels
utvändigt rödaktiga blommor. — Uppåt
landet lönar det sig ej att plantera
dessa vackra buskar, enär de
under strängare vintrar pläga frysa
ned. — Diervilla, en utomordentligt
vacker, och länge blommande
intill 2 m hög buske med vita, rosa
eller röda blommor. Vanligen odlas
namnsorten av D. hybria, men
des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
