Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prydnadsbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1436
Prydnadsbuskar
mänhet uthärdar vintrarna, högt
skattad prydnadsbuske. Den
uppnår en höjd av 1 m elier mer. Den
egentliga kvitten (Cy donia
vulga-ris) användes som dvärgunderlag
för päron men är så ömtålig, att
den inte bör användas annat än
för gynnsammaste lägen i Skåne. —
Liguster (Ligustrum vulgäre). Den
vanliga ligustern användes
mestadels som häckväxt men
understundom även som prydnadsbuske.
En form av densamma uppdrages
ofta i pyramidform. — Lukthallon
(Rubus odoratus). Röda,
välluktande blommor. Härdig. —
Maho-nia (Mahonia aquifolium), kallas
också ehuru alldeles oriktigt för
jämek, vilket är en helt annan
växt, som icke uthärdar uppåt
landet, men vilken på enstaka
ställen i Skåne ävensom på Gotland
användes till häckar både på
kyrkogårdar och i trädgårdar.
Maho-nian åter kan på lämpliga platser
odlas ända upp till Dalälven. De
med taggiga, läderartade blad
försedda årsskotten avskäras under
oktober—december och användas
till begravningskranser. — Olvon
eller skogsolvon (Viburnum
opu-lus), förekommer vildväxande
långt uppe i Norrland. Den blir
3—4 m hög och är med sina vita
blommor under högsommaren och
röda bär om hösten en
prydnadsbuske av stort värde, vilket
yttermera förhöjes genom att den trivs
även på skuggiga platser. En
trädgårdsform, snöbollsbusken, har helt
runda blomställningar. Den är
fullständigt steril och sätter sålunda
inte frö. — Parkolvon (V.
lanta-na), är ävenledes härdig ända upp
i Lappland. Den blir något lägre
än den inhemska arten, har stora
grågröna blad, vita blommor
under högsommaren samt till en
början röda sedermera svarta bär om
hösten. — Pil (Salix). Detta släkte
är både i stam- och buskform rikt
representerat i svenska parker och
trädgårdar. Bland de allmännast
förekommande kan bl. a. nämnas
guldpil, jolsterpil (S. pentandra),
korgvide (S. viminalis),
purpurvide (S. purpurea), silverpil,
tårpil (S. fragilis), och vitpil (S.
alba). Av dessa torde väl tårpilen
vara den vackraste. — Prunus.
Till detta släkte höra förutom de
odlade körsbärssorterna även en
del i stam- eller buskform odlade
trädartade prydnadsväxter. Bland
de viktigaste bland dessa må
nämnas dubbelblommande sötkörs eller
fågelbär och dubbelblommande
surkörs, bägge med stora dubbla
blommor. Bägge sorterna planteras
företrädesvis i stamform. — Hägg
(P. padus), som förekommer
vildväxande i Sverige, odlas både i
stam- och buskform över hela
landet och mest i Norrland, där den
även på sina håll användes som
häckväxt. Häggen angripes
emellanåt svårt av häggmasken, en
insekt som totalt kan för några år
ödelägga häggens utseende. —
Blodplommon (P. cerasifera v.
pissarti), som härstammar från
Kaukasien, varifrån den på
1880-talet infördes till Europa, är
härdig ända upp i Mälardalen. Den
odlas både i stam- och buskform.
Genom talrika vita blommor, vilka
bryta av mot det vackra brunröda
bladverket, åstadkommer denna
växt en utomordentlig effekt. —
Rosenkörs (P. triloba), även
kallad rosenaprikos och rosenmandel,
är en 1—2 m hög buske eller
mindre träd med dubbla rosafärgade
blommor på bar kvist om våren.
Kan under gynnsamma
förhållanden uthärda ända upp till
Dalälven. — Japanska körsbär (P.
serru-lata), finnas i många namnsorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
