Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotdödare - Rotenon - Rotfiltsjuka - Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1474
Rotenon — Rotfrukter
av sotdagg (se d. o.) på axen.
För-ökningsorgan bildas på stubben
efter skörden. Sjukdomen
uppträder vanligen fläckvis på fälten.
Växtföljd med långt avstånd
mellan höstsädesgrödoma och mellan
vete och korn, helträda,
konstgödsel i stället för naturlig gödsel till
stråsäden, riklig kali- och
fosfor-giva, prima utsäde som ger
kraftiga plantor äro medel mot
sjukdomen. Th. Lfs.
Rotenon, ett i roten av vissa
ostasiatiska baljväxter — derrisrot —
förekommande gift. Löst i vatten
användes det i viss utsträckning till
besprutning mot insekter. Ett
särskilt mot myror värdefullt medel
är derrispulver, som utgöres av
den pulvriserade roten. Rotenon är
ett mycket långsamt verkande gift,
som ofta först efter ett eller annat
dygns förlopp framkallar de
förgiftade djurens död. Det är dock
icke alla insekter, som skadas
därav, och det är ofarligt för
människor och varmblodiga djur. O. A.
Rotfiltsjuka, svampsjukdom på
rötterna av rotfrukter,
foderbaljväx-ter, sparris m. fl. Svampen bildar
på bälten av roten rödvioletta
filt-artade överdrag, vid vilka jorden
häftar envist fast. På dessa ställen
blir roten smalare och röta
inträder gärna. Växtdelarna ovan jord
gulna. Sjukdomen uppträder
företrädesvis på styv, dåligt dränerad
jord, särskilt där obrunnen gödsel
tillförts. Th. Lfs.
Rotfrukter är en gemensam
benämning på alla de tvååriga växter som
första året samlar växtnäring i en
uppsvälld, förtjockad pålrot samt
påföljande år skjuter stänglar och
bär frö. De rotfrukter som odlas i
jordbruket, härstamma i botaniskt
hänseende från vitt skilda
familjer. Foder- och sockerbetor tillhöra
målleväxternas, rova och kålrot
de korsblomstrigas och morot de
flockblomstrigas familj. —
Rotfrukterna äro starkt vattenhaltiga,
vilket vanskliggör transporter på
längre sträckor samt lagring under
längre tid. Sockerbetorna värderas
efter sockerhalt, de olika
foderrotfrukterna efter sitt innehåll av
torrämne, vilket växlar icke blott
för olika rotfruktsslag utan även
för olika sorter och stammar inom
samma slag. Likaså kan väderlek
och årgång, såväl som jordmånens
beskaffenhet inverka på
torrämne-och sockerhalten. I allmänhet äro
högprocentiga eller torrämnerika
sorter att föredraga till foder, då
de äro lättare att förvara och då
torrämnehalten i alla slag anses ha
ungefär samma värde eller
omkring 1,1 kg till 1 fe. På grund
av sockerbetornas höga
torrämne-halt ha de i mindre utsträckning
odlats också till foder även om
skörden av dem är mera
arbetskrä-vande än skörden av de egentliga
foderrotfrukterna.
Rotfruktsblas-ten kan användas i färskt eller
en-silerat tillstånd och anses som
sådan ha 4—5 gånger större värde
än om den nedplöjes som gödsel.
Se också artikeln Grönfodret i
utfodringen. Rörande odling av
rotfrukter och rotfruktsfrö hänvisas
till artiklarna Rotfruktsodling,
Beta, Kålrot, Rova och Fröodling.
Foderfrukterna utgöra våra
nötkreaturs viktigaste saftfoder på
vintern. Även till hästar, får och
svin användas rotfrukter. Sedan
ensilage-beredningen börjat slå
igenom ha åtskilliga lantbrukare
visat benägenhet att inställa
odlingen av foderrotfrukter för att
helt lita till ensilaget som
saftfoder till nötkreaturen.
Den högsta mjölkavkastningen
kan man vänta när rotfrukter
och ensilage användas
jämsides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
