Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotvärde - Rotyxa - Rouenanka - Rova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotyxa — Ro va
1485
amorteringar m. m. ej avdragits,
men rotvärdet är dock en
avgörande faktor i de kalkyler, som böra
vara vägledande såväl vid skogens
skötsel och värdering som — och
detta framför allt — vid
försäljning av olika sortiment och vid
ap-tering (se d. o.) av dessa. — Även
fastighetstaxeringens
bestämmelser inrymma begreppet rotvärde.
— Sedan man uppskattat den för
skogen normala årliga
virkesav-kastningen i fastkubikmeter på rot
gäller det nämligen att uttrycka
denna avkastning i pengar genom
uträknande av dess rotvärde.
Härvid kommer alltså den andra
formen av rotvärde, skogens rotvärde,
till användning. För att kunna ge
denna beräkning allmängiltig form
måste man förutsätta en viss
normal sortimentssammansättning för
den årliga avkastningen, varefter
varje sortiments rotvärde och
därur medelrotvärdet uträknas. Vid
de beräkningar av detta slag, som
göras för fastighetstaxeringen
begagnas ej de aktuella priserna
utan sådana som i genomsnitt
varit gällande på orten under längre
tid, vanligen de 5 sista åren. — De
flesta länsstyrelser utfärda
bestämmelser för vad som vid
fastighetstaxering skall anses vara
normal sortimentssammansättning.
O. E.
Rotyxa med eggen riktad vinkelrätt
mot skaftet användes någon gång
vid rothuggning av träd, t. ex. i
samband med röjning av
betesmark.
Rouenanka, se Ankskötsel.
Rova (Brassica rapa var. rapifera)
tillhör de korsblomstriga
växternas familj. Den är två-årig.
Rosettbladen och den uppsvällda, köttiga
roten utbildas första året, och
stjälken med blad, blommor och
frön det andra. Rovan odlas för
den köttiga rotens skull. Man
skiljer mellan gulköttiga och
vitköttiga rötter. Till formen kunna
rötterna vara långsträckta, ovala,
äggformiga, klotrunda eller
plattrunda. Skalet är vitt eller gult och
kan ibland vara grått och huvudet
hos roten kan vara violett-grönt
eller gult. Torrsubstanshalten hos
rovorna är i regel låg; den är
oftast 8,9 % men kan variera
mellan 6 och 12 %. Bladen äro
gräsgröna, svagt håriga på undersidan,
lyrformiga och stjälkomfattande.
Blommorna äro citron- till
svavelgula, korsbefruktande. Fröna sitta
med 15—25 frön per skida;
skidorna äro snett uppåtriktade.
Fröna äro runda, rödbruna till
mörkröda med en tusenkornvikt av
ca 2 g. Rovan anses härstamma
från rybsen, som i sin tur menas
komma från den vilt växande
åkerkålen. Den är bland våra
rotfrukter den sedan längst tillbaka
odlade och härstammar från
medelhavsländerna och västra Asien.
Grekerna och romarna kände den
vitköttiga rovan i ett flertal
former. Först under 1500-talet lär den
emellertid ha spritt sig till
Västeuropa, och på 1700-talet kom den
till England. I Sverige synes den
ha förekommit i odling redan
under bronsåldern och var på
1500-talet säkerligen ganska vanlig. Då
potatisen på 1700-talet upptogs till
odling, undanträngdes rovan
delvis men började under 1800-talet
att åter odlas i större
utsträckning, huvudsakligen för
foderproduktion. Numera odlas rovan i hela
vårt land. Sorter. Efter färg och
rotform kunna våra rovsorter
indelas i gulköttiga -— långsträckta,
gulköttiga — runda, gulköttiga —
flata, vitköttiga — halvlånga —
långa, vitköttiga — runda samt
vitköttiga — platta. (Se
färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
