Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala lantmannaskola - Salicylsyrepreparat - Salix - Sallat - Salmiak - Salpeterbakterier - Salpeterbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1502
Salicylsyrepreparat — Salpeterbildning
Sala lantmannaskola.
ras. Vid skolans jordbruk bedrives
en omfattande försöksverksamhet.
Salicylsyrepreparat. Salicylsyra är ett
vitt pulver, som verkar tämligen
kraftigt bakteriedödande. Då den
är föga giftig, har den fått
användning som tillsats vid
konservering av vissa matvaror. —
Utvärtes i lösning eller salvor användes
salicylsyra för upplösande av
för-tjocknader i huden (liktornar o. d.)
och av krustor vid vissa eksem
(t. ex. ringorm). — Invärtes
användes vanligen ej själva salicylsyran
utan i stället natriumsalicylat eller
acetylsalicylsyra m. fl. liknande
preparat som febermedel. Mest
användning ha dessa medel fått vid
reumatiska sjukdomar. Hfld.
Salix. Det latinska namnet på sälg,
varav ett flertal arter finns i vårt
land.
Sallat, se Köksväxtodling.
Salmiak, ammoniumklorid,
kloram-monium, är ett i färglösa
kristaller förekommande salt, vilket bl. a.
användes vid lödning, i torrelement
m. m. F.
Salpeterbakterier, se
Salpeterbildning.
Salpeterbildning, nitrifikation. Det
har länge varit känt att salpeter
bildas vid sönderdelning av
organiska, kvävehaltiga ämnen i
naturen. Genom blandning av dylika
ämnen med aska samt jäsning och
efterföljande urlakning av den
bil
dade salpetern tillverkades i forna
dagar detta salt. — De
salpeterbild-dande bakterierna, som upptäcktes
omkring 1890 av Winogradsky, äro
av två slag, nitrit- och
nitratbak-terier. De förra oxidera den vid
förruttnelsen av kvävehaltiga
organiska ämnen bildade
ammo-niaken till salpetersyrlighet, varpå
nitratbakterierna taga vid och
fortsätta oxidationen till
salpetersyra, som med i jorden
förekommande baser bildar nitrat. I denna
form tillgodogöres kvävet i
allmänhet av växterna och ingår sålunda
åter i kvävets allmänna kretslopp
i naturen (se Kvävets kretslopp).
— Salpeterbakterierna äro
auto-trofa (se Bakterier), samt aeroba.
Den för deras livsverksamhet
nödiga energien få de genom oxidation
av ammoniak och nitrat, varvid
värmeutveckling äger rum. Dessa
bakterier hämmas i sin utveckling
genom närvaron av lösliga organiska
ämnen. De äro allmänt
förekommande i såväl neutrala som sura
jordar. I sura högmossar saknas de
visserligen ofta, men efter jordens
bearbetning och kalkning inträder
salpeterbildning. Olika jordar ha i
övrigt olika salpeterbildande
förmåga. — Salpeterförstöring eller
denitrifikation är en process rakt
motsatt salpeterbildningen. Nitrat
reduceras av vissa bakterier först
till nitrit och sedan vidare till fritt
kväve, medan nitratets och
nitn-tets syre av bakterierna
tillgodogöres för deras andning. De
kväveförluster, som härvid uppkomma
äro dock ej betydande, då
ifrågavarande bakterier för sin
utveckling kräva god tillgång på lösliga
organiska ämnen samt frånvaro av
luft, alltså betingelser, som ej
förefinnas i goda åkerjordar. —
Salpeterbildningen är av största
betydelse för växternas kvävenäring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
