Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogstyper - Skogsundervisning - Skogsuppskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsundervisning — Skogsuppskattning
1553
vanliga norröver, kännetecknade
av att markbetäckningen
huvudsakligen utgöres av lavar. Denna
typ förekommer på torra marker.
— Sumpskogar, på fuktiga marker,
med markbetäckningen
huvudsakligen bestående av vitmossa och
björnmossa, ofta i blandning med
pors, odon, fräken och andra
fuk-tighetsälskande växter. — Vissa
träd ha utpräglad benägenhet att
förekomma i rena bestånd,
exempelvis ek och bok, under det andra,
som tall, gran och björk, gärna
förekomma i blandning. — Bland
mera speciella skogstyper kan
nämnas hagmarksskogarna, som
uppkommit på marker, där sedan
länge stark betning av kreatur
förekommit, samt lövängarna, som
uppkommit genom att gräsrika
marker röjts och brukats som
slåt-teräng. A. P.
Skogsundervisning meddelas dels vid
Skogshögskolan, dels vid
skogssko-lor och kolarskolor samt en
skog-mästareskola, se dessa ord.
Skogsuppskattning avser att ge
besked om en hel skogs eller någon
viss dels kubikmassa eller värde
eller bådadera. Den uppskattning
av virkesförrådet, som företages i
samband med skogsindelning (se
detta ord) kallas allmänt taxering
under det att termen värdering är
vanligast, då avsikten med
uppskattningen är att erhålla en hel
skogs eller t. ex. en
stämplings-posts värde. Skogsuppskattningen
kan antingen ske i form av en
trädräkning, vilket är vanligt, då det
gäller stämplingsposter eller
särskilt värdefulla komplex, eller
också såsom en deluppskattning, där
skogen på en viss procent av
arealen räknas. I sistnämnda fall
är det av vikt att
taxeringsprocen-ten väljes så att resultatet blir
representativt för skogen och att
den taxerade arealen fördelas
jämnt över hela komplexet.
Vanligen sker detta så att man på fixa
inbördes avstånd lägger parallella
bälten, så kallade taxeringslinjer av
viss konstant bredd. Önskas 10 %
taxering kan detta ske exempelvis
medelst 10 meter breda bälten på
var 100: de meter. Taxeringsarealen
kan även utläggas såsom över
området jämnt fördelade cirkelytor.
Inom den taxerade arealen liksom
inom den trädräknade uppmätes
brösthöjdsdiametrarna på varje
träd ned till en viss
minimidimen-sion, som bestämmes så att under
denna liggande träd icke ha något
inflytande på resultatet.
Diametrarna bokföras (prickas) i så
kallade diameter- eller
dimensions-klasser. För en del av träden t. ex.
vart tionde i varje dimensionsklass,
bedömes trädhöjden och formen (se
Kubikmassa). De så undersökta
träden kallas provträd. Ur
dimen-sionsklasserna erhålles grundytan
(se Kubikmassa) för respektive
klasser genom att multiplicera
klassens medelgrundyta med
antalet träd i klassen. Av uppgifterna
om ovannämnda provträd erhålles
medelhöjden och medelformtalet
för varje diameterklass. Genom
multiplikation av dessa tre
massafaktorer erhålles klassens
kubikmassa. I stället för att utföra
denna multiplikation kan man använda
sig av uppgjorda och allmänt
tillgängliga massatabeller. Vid
procenttaxering har man sedan att
räkna ut värdet för 100 % i och
för erhållandet av den totala
massan. Provträden kunna även
bedömas med avseende på utbytet,
varigenom en uppgift på det
sammanlagda väntade utbytet kan erhållas.
Detta är framförallt vanligt
beträffande stämplingsposter. En stor
mängd utby testabell er av lokal
98 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
