Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slåttervallodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slåttervallodling
1579
Återkommer rödklöver för
ofta, särskilt på jord i hög
kultur, angripas plantorna lätt av
klöverrötare och klöverål m. m.
Man bör eftersträva att
rödklövern utgör huvudparten i
växt-följdsvallarna. Förutom rödklöver
användes vanligen alsikeklöver
och en del gräs, främst timotej.
Där blåluzern kan odlas (se
Lu-zern), kan även inblandning därav
göras, 5—10 kg pr hektar då
klöverandelen minskas.
Fröblandningarna för våra två-treåriga
slåtter-vallar på fastmarksjord i mellersta
samt stora områden i södra och
norra Sverige kan bestå av 15 kg
rödklöver, 5 kg alsike och 10 kg
timotej pr ha. En minskning är
möjlig till sammanlagt 20 kg under
mycket gynnsamma
odlingsförhål-landen och vid användning av
fullgott frö. På något fuktigare jord
utbytes en del timotej gärna med
ängssvingel och i torrare lägen mot
hundäxing. I södra Sveriges
kusttrakter inblandas ofta en del
italienskt (för ettårig vall) och
engelskt rajgräs. För tvååriga vallar
användes i Sydsverige ej sällan
omkring 15 kg rödklöver och 6—10
kg. timotej pr ha. På kalkrik jord
kan några kg klöver bytas ut mot
lika mycket blåluzern. För
egentliga Norrland borde klöverandelen,
då ej härdiga, kända stammar
finnas, minskas och timotejen ökas
och bör här av alla växtarter de
härdigaste sorter och stammar
användas. I frostlända lägen och
särskilt på mulljord i Norrland är
ängskavle det härdigaste och
tidigare gräset. — I fleråriga och
mångåriga vallar till slåtter bli
gräsen dominerande. Inga baljväxter,
utom luzern under alldeles
särskilda förhållanden, kunna hålla ut i
sådana vallar, varför dylika grödor
löna sig endast när tillgången på
kväverik gödsel är god eller jorden
i sig själv mycket kväverik.
Annat är förhållandet med betesvall,
där vitklövern kan trivas. För
mångårig slåttervall tillkomma
även andra gräs än de förut
nämnda såsom foderlosta,
ängs-gröe, rödsvingel och krypven m. fl.
(Se Losta, Gröe, Svingel och Ven).
Insådd av vall i växtföljden sker
vanligen i höst- eller vårsäd. Det
första bör ske tidigt på våren.
Mången gång är det då lämpligt att
låta, sådden följas av en lätt
harv-ning. I vårsäd göres insådden i
samband med sådden av
skyddsäden. Tidigt mognande, styvstråig
och glesväxt skyddsäd är att
förorda. Se även Skyddsäd. Särskilt
när det gäller klöver och gräs med
grövre frö nås det bästa resultatet
om insådden utföres med
radså-ningsmaskin. Gödslingen utföres
lämpligen till skyddsäden och
göres så riklig att utöver
skyddsädens eget behov tillföres en mängd
som per år av vallens beräknade
liggetid motsvarar 100—200 kg
super- eller på sur jord något
mera thomasfosfat pr hektar och
på sand- och mulljord även lika
mycket kali. På lerjord kan i
regel kali undvaras om rikligt med
kreatursgödsel givits till
förfrukten. Skörden av klövervallarna bör
ske då enstaka blomknoppar börja
rodna, alltså i utvecklat
knoppstadium eller då timotejen skjutit ax
(se Hö). Bärgningen sker bäst på
hässja eller genom ensilering (se
Bärgningsmetoder och Ensilering).
Artificiell torkning (se d. o.) ger
det bästa fodret och sker med de
minsta förlusterna. — Tiden för
årets sista skörd måste för klöver
och luzernvallar väljas med
omsorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
