Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slädar - Släktskapsavel - Släkttavla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1582
Släktskapsavel — Släkttavla
förekomma numera i rätt stor
utsträckning även längre ned i
landet. Fördelarna med konstruktionen
äro att kälkarna spårar bättre och
därmed sliter mindre bl. a. därför
att man icke behöver befara den
låsning, som kan förekomma
mellan lös och fast banke på den
förstnämnda konstruktionen. I vissa
trakter förekommer lösbanke på
både fram- och bakkälke. Denna
typ torde ursprungligen ha
framkommit i norra Uppland, där den
alltjämt dominerar. Några
egentliga fördelar erbjuder den icke, utan
får väl närmast betraktas som
representant för äldre typer. Utöver
här skildrade konstruktioner
förekomma inga egentliga
konstruktiva skiljaktigheter, men medbredd,
medlängd, spårvidd, bankbredd och
förekomst av avledare (s. k.
stjälp-medar) varierar avsevärt. I viss
mån bestämmas dessa variationer
av från trakt till trakt växlande
faktorer såsom basvägarnas
karaktär, våglängder och medellassens
storlek. Det torde icke heller vara
önskvärt med en för hela den del
av vårt land där vinterdrivningar
av här avsedd typ äger rum
genomförd standardisering av
kälk-typerna. Ä andra sidan vore det
med säkerhet fördelaktigt att
sådan genomfördes för stora områden
med likartade
drivningsförhållan-den. — De vanligaste felen hos nu
i praktiken förekommande typer
äro: att spårvidden är för liten —
i norra delarna av landet använder
man sig i stor utsträckning av icke
mindre än än 72,5 cm mätt mellan
medarnas mitt under det att den
brukliga spårvidden i vissa
trakter går under 60 cm —, att
bankbredden är för stor i förhållande
till spårvidden, att medarnas
bäryta är för liten i förhållande till
lasset, att brättet på meden är för
kort samt att de bärande bankarna
ligga så långt bak på kälkarna att
dessa ha en tendens att stegra sig
på lös vägbana. Dessutom bör man
åtminstone vid körning av stora lass
på branta vägar ha avledare både
på fram- och bakkälke samt helst
även bakkälken kopplad vid
fram-kälken stabilare än medelst den
ofta förekommande grenkättingen,
t. ex. med stång eller liknande. —
En aldrig så god kälkutrustning
är emellertid till ringa nytta om
basvägarna icke tillåta dess fulla
utnyttjande. Det har därför blivit
så, att i trakter, där man förstått
betydelsen av goda basvägar och
där man på grund av stora
drivningar och långa körvägar, tvingas
lägga ner tillräckligt arbete på
dessa, där har också utvecklingen
kommit längst beträffande
släd-donen. O. E.
Släktskapsavel är det samma som
inavel och betyder att två mer
eller mindre närbesläktade djur
paras (se Avelsmetoder och
Ärftlig-hetslära).
Släkttavla är en överskådlig
uppställning över ett djurs anor
(dvs. förfäder och förmödrar) eller
över dess avkomlingar. I förra
fallet talar man om antavlor i det
senare om stamtavlor. De s. k.
här-stamningsbevisen innehålla en
an-tavla. — Vid bedömning av ett
ungt djurs avelsvärde är antavlan
den bästa bedömningsgrunden som
finnes. Den upplyser oss nämligen
om hur djuren i de olika
anrader-na varit beskaffade. Föräldrarna
bilda första anraden, far- och
morföräldrarna den andra, fars och
mors far- och morföräldrar den
tredje anraden osv. Största
inflytandet på det djur som skall
bedömas har den första anraden
(föräldrarna) därnäst den andra. Att
gå längre tillbaka än till tredje an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
