Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smörblomsläktet - Smörbollar - Smörborr - Smörfel - Smörfett - Smörfärg - Smörjkopp - Smörjmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smörbollar — Smörjmedel
1591
växter. Vanlig smörblomma (R.
acris) är över hela landet allmän
på gräsbevuxen mark. Den är som
flertalet andra arter av släktet
giftig, skarp i smaken och ratas av
betande kreatur. Vid torkning
förstöres dock giftet, varför
smörblommor i hö lära vara oskadliga.
Särskilt giftig är
vattensmörblomman (R. sceleratus), som känns
igen på sina mycket små kronblad
och stora, höga pistillsamlingar;
den uppträder allmänt på fuktig,
näringsrik mark. Se färgplansch
till artikeln Giftiga växter. På
stränder och i kärr växer ältgräset
(R. flammula), med sina små, gula
blommor, smala stjälkar och hela,
smala blad; det användes fordom
mot engelska sjukan ”ältan”. Om
revsmörblomman (se d. o.). Som
åkerogräs uppträder allmänt på
Öland och Gotland, tämligen
sällsynt på södra Sveriges fastland,
åkersmörblomma (R. arvensis),
utmärkt av blekgula kronblad och
taggiga frukter. För övrigt
påträffas arter av släktet såväl uppe
i fjällen som vid havsstränderna,
på mycket torra lokaler och helt
nedsänkta i vatten; bland de
sistnämnda märkes grodnaten (R.
peltatus), som är tämligen allmän i
sötvatten över hela landet och har
vita kronblad bredflikade flytblad
och hårfint flikade
undervattensblad. — Smörblommor kallas
traktvis även växter, som icke höra till
släktet Ranunculus, bl. a.
maskrosorna. D. L.
Smörbollar (Trollius europaeus) är
en ört tillhörig familjen
ranunkel-växter ( Ranunculaceæ ). Den är
vanligen 3—5 dm hög, har
upprätta, enkla stjälkar med djupt
handflikade blad och 3—4 cm vida,
ljusgula och svagt välluktande
blommor av nästan klotrund form.
Den är tämligen allmän på fuktig
ängsmark över hela landet. Ur
mångfalden folkspråksnamn kunna
som särskilt vanliga nämnas
daldockor, bullerblomster och
ängsbollar. Såväl denna art som en
snarlik sibirisk art (T. asiaticus),
med mörkare gula blommor odlas
ofta i trädgårdar. D. L.
Smörborr av rostfritt material
användes för uttagning av prov ur
smör i drittlar. Borret som är
omkring 4 dm långt kan närmast
liknas vid ett kupigt stämjärn.
Smörfel, se Smör.
Smörfett, se Mjölk.
Smörfärg. För att smöret även under
andra tider på året må erhålla den
gula färg, som är dess naturliga
under betestiden, tillsättes
smörfärg till grädden omedelbart före
kärningen. Som färgämne användes
orleana, som erhållits ur
fruktskalen från ett tropiskt trädslag,
anas-toträdet, och som användes
upplöst i en olja. Detta färgämne
upptages av smörfettet, men ej av
kärnmjölken. Smörfärgen förvaras
i väl tillslutna flaskor av mörkt
glas, till skydd mot luft och ljus,
för att färgen ej skall blekas eller
oljan härskna. C. B-l.
Smörjkopp, se
Smörjningsanordning-ar.
Smörjmedel användes i lager etc. för
att minska friktionen mellan axel
och lagerytor. Smörjmedel måste
därför ha god förmåga att bilda
en tunn hinna mellan dessa delar
samt att hålla sig kvar där.
Smörjmedel benämnes allt efter
ursprung och kemisk
sammansättning feta oljor, som kunna vara av
vegetabiliskt ursprung t. ex.
rovolja, bomolja, ricinolja m. fl. eller
animaliskt t. ex. talg, klövfotsolja,
tran m. fl. och mineraloljor, som
framställas genom destillation och
rening av bergolja. Denna
upp-pumpas från oljeförande lager i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
