Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snytbaggen - Snårvinda - Snärja - Snärjmåra - Snärp - Snö - Snöbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snårvinda — Snöbrott
1595
na kalätna fläckar. Dessa skador
förorsaka ofta, att plantorna dö.
Mest hotade äro 2—3-åriga
plantor. Under denna period pågår även
parning och äggläggning. För att
förebygga större skadegörelse är
det tillrådligt att kultivera
hyggena med 2-åriga eller äldre plantor
våren efter huggningen. Vid sådd
är det lämpligt att vänta två år
efter huggningen. Bland de olika
direkta bekämpningsåtgärderna
mot snytbaggen som prövats kan
rekommenderas utläggande av
fångstbarkar (se d. o.). W. B.
Snårvinda, se Vinda.
Snärja, även silke, namn på arterna
av släktet (Cuscuta) av
vindeväx-ternas familj (Convolvulaceae).
Samtliga äro parasiter på andra
växter. Viktigast är klöversnärjan
(C. epithymum varieteten trifolii),
som parasiterar på klöver och när-
Klöversnärja.
besläktade växter. Ur
klöversnär-jans frö utvecklas vid groningen en
några cm lång stjälk, som, så snart
den kommit i beröring med
lämplig värdväxt, slingrar sig om
denna och genom på beröringssidan
utbildade sugvårtor börjar suga
näring. Finns ingen värdväxt
inom räckhåll, dör groddplantan;
klöversnärjan saknar nämligen
klorofyll och är oförmögen att
föra ett självständigt liv. Den
utvuxna klöversnärjan består av
gre-niga, tunna, rödaktiga stjälkar med
täta knippen av vita blommor här
och var. Blad och rötter saknas.
Klöversnärjan förekommer mindre
allmänt på odlad klöver i södra och
mellersta Sverige, vanligen införd
med frö. Har den väl kommit in i
en vall, håller den sig ofta kvar
flera år. Som regel hinner den dock
inte sätta moget frö, innan vallen
slås. Då klöversnärjan är ett
synnerligen besvärligt ogräs, har det
utfärdats särskilda bestämmelser
för att förhindra dess införande
hit med utländskt frö. Den
vanligaste svenska snärjan är
nässel-snärjan eller snarrevan (C.
euro-paea), som oftast ses på
brännässlor men f. ö. kan parasitera på ett
stort antal vilda och odlade
växter; till utseendet påminner den
om klöversnärjan. Som parasit på
lin uppträder linsnärjan (C.
epili-num) med enkel, blekgul stjälk;
den är hos oss rätt sällsynt. D. L.
Snärjmåra, se Måra.
Snärp kallas det hinnaktiga eller
fransiga fjäll, som hos gräsen
förekommer vid övergången mellan
bladslida och bladskiva. Snärpets
form och storlek är ofta av
betydelse vid artbestämning av gräs.
D. L.
Snö, se Nederbörd.
Snöbrott, se Snötryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
