Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spädgrissjukdomar - Spärgel - Spärrgaller - Spärrkopplingar - Spärrlosta - Spärrvippehavre - Spännpapp - S. R. B. - Stachys - Stackmyra - Stacksättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1616
Spärrgaller — Stacksättare
let, duka smågrisarna under i
diarré, lunginflammation, allmän
blodförgiftning m. m. Vanligast är
brist på A- och D-vitamin samt
kalk. B-vitaminbrist är orsaken
till svinpellagra, vid vilken
grisarna bli skorviga över hela
kroppen framför allt vid tiden
för avvänjningen. Sjukdomen
före-bygges och botas med torrjäst,
given såväl åt suggan som
smågrisarna. Blodbrist. Grisarna äro
skapade för att få rota i jorden och
där hämta en del mineralämnen.
Det vanligen använda
tillskottsfod-ret till spädgrisarna är koppar- och
järnfattigt, och grisarna komma att
lida av blodbrist, som kan orsaka
många dödsfall hos grisar i
3—4-veckorsåldern. Sätt in en låda med
jord och fukta den något med en
utspädd lösning av järnklorid eller
järncitrat, så förebygges
blodbristen. — Diarré. Är
förlossnings-hygienen (se d. o.) dålig får
suggan lätt livmoderinflammation med
flytning, som smågrisarna slicka i
sig eller som infekterar naveln. De
dö då ofta i diarré. En noggrann
rengöring och desinfektion av
gris-ningsboxen före förlossningen är
alltså absolut nödvändig, om
resultatet skall bli gott. Serum och
vaccinationer kunna göra nytta, men
ersätta ej den noggranna
förloss-ningshygienen. — Influensa.
Smågrisarna äro mycket ömtåliga
för köld och fukt. I fuktiga och
kalla stallar dö de ofta i influensa.
Influensa bland smågrisarna
kan i största utsträckning
undvikas om man sörjer för
lämplig temperatur och god
ventilation i svinhuset.
Hur hälsosamma stallar inrättas
beskrives i artiklarna Isolering,
Svinstall och Ventilation av
hus-djursstallar. Hfld.
Spärgel (Spergula arvensis) är
ettårig och tillhör nejlikväxterna. Den
vildväxande formen är ett vanligt
ogräs på kalkfattig jord. Den har
0,2—1 m höga stjälkar med
krans-ställda, trådfina blad och små,
vita blommor. De storvuxna
formerna ha tidigare odlats som
grönfoder på sämre jordar. Den är
snabbvuxen, och djuren äta den
gärna grön eller som hö. Numera
odlas dock spärgel sällan då den
ersatts med betydligt
avkastnings-rikare växter. På fuktiga
sandjordar i nederbördsrika trakter
passar den bäst. Vid 10—12 cm
radavstånd åtgår till utsäde 16—20
kg/ha, vid bredsådd 1/3 mera. KIK.
Spärrgaller, se Bikupor under
Biskötsel.
Spärrkopplingar, se Kopplingar.
Spärrlosta (Brachy podium
pinnatum) är ett tämligen högvuxet
gräs med breda, håriga blad och
långsmala småax, som i sin tur
sitta glest utspärrade i ett plattat,
tvåsidigt ax. Spärrlosta påträffas
mindre allmänt på torr ängsmark
här och var i södra Sverige. D. L.
Spärrvippehavre, se Havre.
Spännpapp, tjock förhydningspapp,
användes som underlag för
tapetsering på trävägg. vBn.
S. R. B., förkortning för Svensk röd
och vit boskap, se
Nötkreaturs-raser.
Stabila sprickor, jämför
Genomsläpp-lighet och Såplera.
Stachys är ett släkte bland de
läpp-blomstriga familjerna, (familjen
Labiatæ). Dit hör bl. a. knölsyska,
(se d. o.). D. L.
Stackmyra, se Myror.
Stacksättare är benämning på vissa
enkla mekaniska hjälpmedel som
vid sättning av stackar användas
för att lyfta det gods som skall
forslas upp i stacken.
Stacksätta-ren är antingen en elevator (se
d. o.) eller består av ett par långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
