Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stål - Stålskivekvarnar - Ståndare - Ståndarmjöl - Ståndskall - Stångklave - Stångkoppel - Städja - Stäkra - Stämpelyxa - Stämpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålskivekvarnar — Stämpling
1653
och hållfasthet. Stålets egenskaper
kan även ändras inom vida
gränser genom olika
värmebehandlingsmetoder (glödgning, härdning osv.)
och genom bearbetning i kallt eller
varmt tillstånd. — För speciella
ändamål användes legerade stål,
där man genom tillsats av ett eller
flera legeringsämnen erhåller för
ändamålet lämpliga egenskaper. De
s. k. rostfria stålen innehålla krom
och nickel. För att öka
eldhärdigheten legeras stål med krom, kisel
osv. Till s. k. snabbstål, avsett för
skärande verktyg, användes stål
legerat med wolfram. I vissa fall
kan man genom små tillsatser av
ett legeringsämne utan att direkt
ändra stålets egenskaper göra det
lämpligt för viss behandling, t. ex.
öka dess förmåga att taga
härdning. H. G.
Stålskivekvarnar, se Kvarn.
Ståndare kallas blommans hanorgan
(se Blomma).
Ståndarmjöl, se Pollen.
Ståndskall avger hunden då
villebrådet, vanligen älgen, vid förföljelse
stannat, samt då räven gått i gryt
eller skogsfågel träat. Lä.
Stångklave, se Klave.
Stångkoppel, se Anspänning.
Städja utgjordes av ett mindre
penningbelopp som under den nu
upphävda legostadgans tid
överlämnades till tjänaren då
överenskommelse om anställning träffades
med husbonden.
Stäkra, vattenstäkra, (Oenanthe
aquatica) av de flockblomstriga
växternas familj, (UmbeUiferae)
är en i vatten växande
halvmeterhög ört, utspärrat grenig, med
finflikiga, upprepat pardelade blad
och vita blommor. Den förekommer
tämligen allmänt vid dyiga sjö- och
åstränder i södra och mellersta
Sverige. Frukterna hade förr
me
dicinsk användning. En
närstående, i södra Sverige förekommande
art, pipstäkran (O. fistulosa) som
har uppsvällda stjälkar och
bladskaft och uppträder på liknande
växtplatser, är mycket giftig och
lär på sina håll ha använts för
utrotning av sorkar och mullvadar.
D. L.
Stämpelyxa, en lätt yxa, där
hammarsidan är försedd med en s. k.
vass-stämpel, vilken då man slår
in den i trädstammen skär ut en
figur (stämpel) av för markägaren
eller stämplingsförrättaren
bestämd form. Yxan användes för
bläckning och stämpling av de
träd, som skola tagas ut vid en
avverkning. Domänverket,
skogs-vårdsstyrelserna, stiftsnämnderna
jämte många större privata
skogs-producenter använda sådana
stämplar. En liknande yxa, men
försedd med stukstämpel användes
för att märka mätt virke.
Stuk-stämpeln slås i regel in i virkets
kapytor. O. E.
Stämpling. Vid stämplingen
bestämmer man vilka träd, som skola
uttagas vid en kommande
avverkning, mäter dessa träd vid
brösthöjd, protokollför
mätningsresul-tatet i dimensionsklasser samt
stämplar träden, (se Bläcka och
Stämpelyxa). En viss procent av
träden, de s. k. provträden,
uppskattas dessutom beträffande
kubikmassa och utbyte för att tjäna
som stöd för utbytes- och
värdeberäkning. Skall skogsägaren själv
avverka stämplingen, utlägges i
regel körarskiften, planeras
basvägar, kojbyggnader och övriga
eventuella förarbeten i omedelbar
anslutning till
stämplingsförrätt-ningen. Skall stämplingen säljas
framstår givetvis
värdeberäkningen som den viktigaste faktorn,
men mången skogsägare föredrar
även i detta fall att planera
bas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
