Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarta bastborrar - Svarta vinbär - Svartbrokig låglandsboskap - Svartbruna mjölbaggen - Svartkavle - Svartlera - Svartmalm - Svartpricksjuka - Svartrost - Svartrot - Svarträv - Svartsenap - Svavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1676
Svarta vinbär — Svavel
antal rätt långa larvgångar.
Larverna övervintra och förpuppa sig
under försommaren. De nykläckta
skalbaggarna utöva sitt
närings-gnag under sommarens lopp på
unga plantor. De lägga sina ägg
emellertid först efter
övervintringen. Generationen är alltså tvåårig.
Av ekonomisk betydelse inom
denna grupp äro svarta tallbastborren
och svarta granbastborren. Som
namnen antyda, angriper den
förra tall, den senare gran. Förutom
skadegörelsen på plantor kunna
bastborrarna orsaka förluster
genom att sprida blåyta i virket.
Skalbaggarna bekämpas genom
utläggandet av fångstbarkar (se d.
o.) eller — om det gäller att
skydda i skogen kvarliggande virke —
genom vältläggning (se d. o.). Då
svarta bastborrar ej angripa
groddplantor eller ettåriga plantor, kan
skadegörelsen förebyggas, om
kulturåtgärderna (sådd) utföras
andra året efter avverkningen. W. B.
Svarta vinbär, se Bärbuskar och
Medicinalväxter.
Svartbrokig låglandsboskap, se
Nöt-kreatursraser.
Svartbruna mjölbaggen, se
Mjölbaggar.
Svartkavle, se Ängskavle.
Svartlera, se Lösa avlagringar.
Svartmalm eller magnetit, se Mineral.
Svartpricksjuka kallas en
svampsjukdom hos vete, företrädesvis
förekommande på brodden tidigt om
våren men även på äldre blad. Det
uppstår gulaktiga, efterhand
torkande fläckar med talrika ytterst
små svarta prickar. Sjukdomen
inverkar menligt på vetets
övervintring, särskilt vid starka
temperaturväxlingar på våren. Th. Lfs.
Svartrost, värdväxlande art av
rostsvampar (se d. o.), som i
sommar-och vintersporstadierna lever på
våra sädesslag och många andra
gräs, medan skålrostformen bildas
på berberis. Sommarsporerna bilda
rostbruna, långsträckta
pulverhopar mest på bladslidor och strån,
vintersporerna svarta, fasta
skorpor på samma delar. På blad och
bär av berberis bildas röda och
gula, ansvällda fläckar med talrika
små skålar på undersidan.
Sjukdomen kan vålla stark
skördeminsk-ning, ofta ren missväxt i
berberisrika trakter. Den bekämpas
framför allt genom utrotning av
skålrostvärden, föreskriven i lag av
den 26 maj 1933, ändrad den 24
mars 1934 (se Berberis). Th. Lfs.
Svartrot, se Köksväxtodling.
Svarträv, se Pälsdjursavel.
Svartsenap, se Senap.
Svavel, grundämne med kemiskt
tecken S, vilket förekommer mycket
utbrett i naturen vanligast i
förening med andra ämnen såsom
sul-fider och sulfater men även i fri
form. Svavel förekommer i flera
olika former; den vid vanlig
temperatur stabila, s. k. rombiskt
svavel, finnes i handeln dels smält i
stänger eller pulvriserad, dels som
s. k. svavelblomma, vilken
sistnämnda vanligen innehåller
avsevärd mängd av en annan
svavelmodifikation än den vanliga
rom-biska, vilket betingar dess något
avvikande egenskaper. Färgen är
ljust gul. Det vanliga rombiska
svavlet är sprött, smälter vid
114,4° C och kokar vid 444,5° C.
Svavel brinner vid antändning med
blå, svagt lysande låga under
bildning av svaveldioxid, SO2. •—
Svavel förbrukas i stora mängder vid
vulkanisering av kautschuk,
framställning av krut, tändstickor, för
desinfektionsändamål (svavling)
samt för framställning av sulfiter
och svavelsyra. I vårt land
användes dock ej svavel som
utgångsmaterial för framställning av
svavelsyra och sulfiter. I stället
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
