Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svavel - Svaveljärn - Svavelkalkvätska - Svavelkis - Svavelsyra - Svavelsyrad ammoniak - Svavelsyrat kali - Svavelsyrlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaveljärn — Svavelsyrlighet
1677
vändes svavelsyrlighet direkt
erhållen genom röstning av
sulfid-malmer. F.
Svaveljärn, järnsulfur, ferrosulfid,
FeS, för framställning av
svavelväte i laboratoriet vanligen använt
ämne. F.
Svavelkalkvätska är ett ofta använt
besprutningsmedel för bekämpande
av svampsjukdomar och i några
fall skadedjur på växter. Vätskan
kan beredas genom att i vatten
koka bränd kalk och dubbla
mängden svavelblomma under ca 1
timme. Det uppstår därvid en rödgul
lösning av olika föreningar av
kalcium och svavel, vilken skall
bevaras under utestängande av luften.
Vätskan tillverkas också
fabriks-mässigt och kan köpas färdig. Den
utspädes efter bestämda regler
med hänsynstagande till
stamlösningens styrka (olika för olika
preparat, kan mätas med
areome-ter), årstiden för besprutningen
och ömtåligheten hos de växter
som skola besprutas. De vanligaste
koncentrationerna av handelsvaror
äro 22 och 30 grader Beoumé.
Utspädning i allm.: 1 del 22-gradig/
5—6 delar vatten (vinterstyrka);
1 del 22-gradig/20—25 delar vatten
(sommarstyrka); 1 del 30-gradig/
10 delar vatten (vinterstyrka); 1
del 30-gradig/35—40 delar vatten
(sommarstyrka). Th. Lfs.
Svavelkis, pyrit, järnkis, FeSj,
mineral som vid upphettning utan
lufttillträde avger svavel och vid
röstning lämnar avsevärd mängd
svavelsyrlighet. F.
Svavelsyra, även kallad vitriololja,
H2SO1, är en i ren form färglös
ofta genom föroreningar mer eller
mindre brunfärgad, i koncentrerad
lösning tjockflytande, starkt
frätande vätska, vilken sönderdelar
organiska ämnen såsom
kolhydrater, äggviteämnen m. m. under
fri
görande av kol eller kolrika
föreningar. Vanlig koncentrerad
svavelsyra håller ca 96 % svavelsyra.
S. k. rykande svavelsyra eller
oleum är svavelsyra med löst
sva-velsyreanhydrid, SO3. —
Svavelsy-refabrikationen är en kemisk
nyckelindustri och sker i mycket stor
skala enligt tvenne metoder, en
äldre, den s. k.
blykammarmeto-den, en modernare, den s. k.
kontaktmetoden. — Svavelsyra
angriper i utspädd lösning alla oädla
metaller utom några, vilka bilda
svår-lösliga sulfater såsom t. ex. bly.
I koncentrerad lösning i värme
verkar svavelsyran även oxiderande
och angriper vissa mera ädla
metaller, såsom kvicksilver, koppar
m. fl. Kall koncentrerad svavelsyra
angriper ej järn, varför den kan
förvaras i järnbehållare. — De
viktigaste användningsområdena för
svavelsyra äro framställning av
superfosfat, ammoniumsulfat,
klor-vätesyra och glaubersalt, soda
enligt Le Blanc-metoden samt i den
organiskt kemiska industrien
särskilt vid nitreringar (framställning
av nitro-sprängämnen), vid
raffinering av råolja m. m. F.
Svavelsyrad ammoniak benämnes
numera ammonsulfat eller
ammoniumsulfat (NJLjoSOi. Tidigare
erhölls detta kvävegödselmedel vid
gas- och koksverken. Numera
framställes ammonsulfat syntetiskt.
Det finns två principiellt skilda
vägar för dennas framställning. Vid
den ena inledes ammoniak i
svavelsyra och vid den andra behandlas
finpulveriserad gips med ammoniak
och kolsyra (se Kvävegödselmedel).
G. S.
Svavelsyrat kali även benämnt
kaliumsulfat framställes ur
kali-rå-salter på liknande sätt som
klor-kalium (se Kaliumgödsel).
Svavelsyrlighet, se Svavel och Sulfit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
