- Project Runeberg -  Nya Lantmannens Bok /
1691

(1949) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinens utfodring - Svingel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svingel

1691

räknas med 40—60 suggor per år
och om omlöpningen är lika stor
som i föregående fall innebär detta
betäckning varannan dag. Vid
ytterligare ökning får tjänstgöringen
betecknas som sträng, då
betäckning får ske varje dag. Allt efter
dessa tjänstgöringsgrader får
utfodringen ordnas på olika sätt
såväl kvantitativt som kvalitativt.
Vid ringa tjänstgöring kan relativt
stor mängd grövre foder utnyttjas
och mängden kraftfoder och
ani-maliskt foder kan begränsas
tämligen starkt. Sålunda kunna under
sådan tjänstgöring potatis,
rotfrukter eller grönfoder utgöra 20—
30 % av fodrets näringsvärde och
det animaliska fodret (skummjölk)
ingå med ungefär samma mängd.
Kraftfodret kommer då att utgöra
40—60 % av totalfodret. Vid
medelmåttig tjänstgöring kan grövre
foder endast ingå med 10—20 %,
animaliskt utgöra exempelvis 25 %
och mängden kraftfoder ökas
till 60 %. Ökar tjänstgöringen
till sträng måste det grövre fodrets
mängd ytterligare begränsas.
Sålunda kan detta i allmänhet endast
utgöras av 5—15 % av totalfodret.
Mängden animaliskt foder ökas till
omkring 30 % och kraftfodrets
mängd 60 å 70 %. Beträffande
näringsbehovet kan följande
schema uppställas:

Tjänstgöring Pr 100 kg Äggvita
lev. vikt pr fe

lindrig 1 fe 130 gr

medelmåttig 1,5 „ 140 „

sträng 1,8 ,, 145 ,,

I och med att tjänstgöringen
stegras ökas även behovet av
mineralämnen, sålunda får fodrets halt av
såväl kalcium som fosfor ökas med
det dubbla. G. T.

Svingel (Festuca) är ett släkte
bland gräsen med rundade, rätt
långa, i regel borstförsedda småax
i något hopdragen vippa. De
ingå

ende arterna äro mycket olika,
några högväxta, andra utpräglade
låggräs. Ett par äro av betydelse
i vallodlingen. — Ängssvingel (F.
pratensis) är ett flerårigt, hög-

Rödsvingel

vuxet gräs med på undersidan
glänsande, breda blad som i basen
med en kloformad hinna gripa om
strået. Bladen likna i dessa
avseenden renrepe men komma rullade
ur knoppläget. Genom sin goda
återväxt användes gräset i
betesvallar för att fylla ut beståndet de
första åren, ehuru det egentligen
är av slåttertyp men i slåttervallar
vanligen överträffas av timotej.
Gräset växer på olika jordar men
bäst på mullrik, kväverik och
fuktig jord. Vid frodig utveckling i
slåttervall lägger sig ängssvingeln
lättare än timotej. — En snarlik
art är rörsvingel eller strandsvingel
(F. arundinacea), som växer på
mullrika platser vid sjö- och
havsstränder men sällan förekommer i
odling. — Rödsvingel (F. rubra)
är mindre till växten, har
trådsma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 22:33:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyalantman/1765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free