Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syra - Syraväckare - Syre - Syrénmalen - Syrfällning - Syror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1702
Syraväckare — Syror
kar starkt surt på grund av hög
halt av oxalsyrade salter;
detsamma gäller flertalet Rumex-arter.
Spridningen sker dels genom de
små, röda, trekantiga fröna, dels
med krypande, skottalstrande
rötter. Rödsyran är allmän över hela
landet och uppträder på torr,
sandig åkerjord ofta massvis och till
stort förfång för den odlade
grödan. Den är emellertid
kalkskyen-de och bekämpas bäst genom
kalk-ning av jorden. Ett i norra Sverige
ymnigt förekommande ogräs på
gräsbevuxen mark är skräppesyra
eller gårdsskräppa (R.
domesti-cus). Söderut uppträda på samma
sätt tomtskräppa (R. obtusifolius)
och krussyra eller krusskräppa (R.
crispus). Alla de tre sistnämnda
arterna kunna bli omkring 1 m
höga, ha stora, breda blad i rosett
vid marken samt yviga samlingar
av gröna eller rodnande blommor.
Bladen av den om rödsyran
påminnande men något större ängssyran
(R. acetosa) lär kunna anrättas
som spenat. Detta gäller i högre
grad om den från Sydeuropa
härstammande trädgårdssyran (R.
pa-tientia), även kallad engelsk
spenat, vinterspenat m. m., som förr
allmänt odlades som grönsaksväxt.
D. L.
Syraväckare, se Gräddsyrning.
Syre, gasformigt grundämne med
kemiskt tecken O, vilket utgör ca
hälften av vikten av den oss
tillgängliga delen av jorden.
Huvuddelen av syre förekommer bundet
i vatten, H2O, och i berggrunden
och jorden. Luften innehåller 20,8
vol.-% eller 23 vikts-% syre i fri
form. Ett ämnes förening med syre
sker ofta under eldfenomen
(förbränning), men kan även ske i
långsam reaktion utan större
temperaturstegring (se vidare
Oxidation). F.
Syrénmalen, se Malfjärilar.
Syrfällning tillgår så att man
sommartid fäller träden utan att
kvista dem. Härigenom vinner man en
snabb uttorkning, då
avdunstning-en genom trädens barr eller blad
fortsätter under det att
vattenupptagningen genom roten är
avstängd. Syrfällning sker bäst i
augusti, men bör ej tillgripas
annat än i undantagsfall och för
enklare sortiment, då virket i
allmänhet ej blir fullgott. O. E.
Syror kallas sådana ämnen, som
kunna avge vätejoner. Vanligen har
man att göra med sådana ämnen
i vattenlösning. De sedan gammalt
med begreppet syra förbundna
egenskaperna att smaka surt, att
förena sig med baser till salter
m. m. äro alla hänförliga till
vätejonen. Ett kvantitativt mått på en
syras styrka i en viss lösning har
man i lösningens
vätejonkoncentration (se vidare Reaktion).
Därest en syra endast kan avspjälka
en vätejon pr molekyl, säges syran
vara enbasisk, t. ex. saltsyra,
salpetersyra, ättiksyra; kunna två
vätejoner avspjälkas är syran
två-basisk, t. ex. svavelsyra, oxalsyra,
kolsyra; då tre vätejoner
avspjälkas är syran trebasisk, t. ex.
fosforsyra. — En syras förmåga att
utdriva en annan syra ur dess
salter är ej enbart beroende på syrans
styrka och koncentration utan även
på respektive syrors och salters
flyktighet och svårlöslighet under
de förhandenvarande
förhållandena. Den mycket svaga syran
svavelväte kan sålunda t. ex. utdriva
de starka syrorna svavel-, salt- och
salpetersyra ur flera av deras
tunga metallsalter, t. ex.
koppar-salter i utspädd vattenlösning,
därför att vederbörande sulfid
(svavelvätets salt) är svårlöslig. En
stark, flyktig syra kan utdrivas ur
sina salter av en svagare, icke
flyktig syra osv. — Av särskilt stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
