- Project Runeberg -  Nya Lantmannens Bok /
1727

(1949) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tallticka - Tallvivlar - Tanacetum - Tand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tallvivlar — Tand

1727

ning. Svampangreppen förekomma
huvudsakligen på gamla stammar.
Största skadan åstadkommer den
på kvarlämnade kvalitetsstammar
såsom fröträd, stolpträd o. d. O. E.
Tallvivlar. Till utseende och
kropps-färg likna dessa skalbaggar
snytbaggen (se d. o.), men skilja sig
från denna genom mindre storlek,
smalare snyte och känselspröten,
vilka senare äro fästade i snytets
spets och ej som hos snytbaggen
på dess mitt. Även i fråga om
levnadssättet påminna tallvivlarna i
vissa avseenden om snytbaggen.
Sålunda utöva tallvivlarna sitt
näringsfång i den tunna barken av
levande träd och deras larver
utvecklas under tallbark, men i
motsats till snytbaggen skada
tall-vivlama som larver; skalbaggarnas
näringsgnag ha däremot knappast
någon egentlig betydelse. De
vanligaste tallvivelarterna i vårt land
äro den större tdllvweln och den
enbandade tdllvweln. Den förra är
6—9 mm lång, mörkbrun och har
två ljusa tvärband på
täckvingarna. Den angriper såväl liggande
som stående — undertryckta eller
skadade träd — och uppträder
ofta tillsammans med märgborren
(se d. o.). Larverna gnaga långa,

Större tallviveln.

slingrande gångar i savbarken och
förpuppa sig i ovala puppkammare,
övertäckta med ett tjockt och tätt
lager av vita spån. Skalbaggarna
svärma under juni och juli;
övervintringen sker vanligen i
larvstadiet. De angripna träden böra
fällas och helbarkas (larverna
förekomma under både tjock och tunn
bark) på eftersommaren. Den
en-bandade tallviveln är 4—5 mm
lång, ljusbrun och har två
gulaktiga fläckar på täckvingarna. Den
har i stort sett samma
levnadsvanor som den större arten, men är
betydligt farligare beroende på att
den ofta angriper helt friska träd,
företrädesvis i yngre bestånd.
Svärmningen äger rum något
senare än hos större tallviveln och
äggen läggas endast i tunnbarkiga
stampartier och grenar.
Bekämp-ningsåtgärderna äro desamma som
för större tallviveln, de böra dock
utföras på våren. W. B.

Tanacetum är ett släkte inom de
korgblomstriga växternas familj
(Compositae). Det är i Sverige
företrätt av renfana (se d. o.). D. L.

Tand. En tand består av krona, som
befinner sig över käkbenet och rot,
vilken sitter nedsänkt i käkbenet i
ett tandfack. Partiet mellan krona
och rot benämnes hals. Tandens
grundstomme är uppbyggd av
tandben, som är av ungefär samma
beskaffenhet som vanlig benvävnad
(se d. o.). Utanpå tandbenet är
tanden i sin krondel omgiven av en
mycket hård substans, emalj, som
hos en del djur är lagd i veck och
instjälpningar, vilket gör, att
tanden i tvärsnitt får ett
”streckteck-nat” utseende. Man kallar därför
dessa tänder strecktecknade. En
tands rotdel är omgiven av s. k.
tandcement, som är benhårt. I
tändernas inre finnes ett hålrum,
pulpahålan, som innehåller blodkärl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 22:33:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyalantman/1801.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free