Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timotej - Timotejflugor - Timotejvecklaren - Tionde - Tistel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timotejflugor — Tistel
1743
de förmåga och att dess
stråskjutning rubbas vid upprepad betning
så att större bladmassa uppstår.
En särskild art, betestimotej har
nedliggande strå, men den har
hittills icke visat sig bättre än vanlig
timotej i bete. — Våra
växtföräd-lingsanstalter ha nedlagt ett
omfattande arbete på att få fram
stammar med eftersträvade
od-lingsegenskaper. Gloria för södra,
Bore för mellersta och Bottnia
för norra Sverige äro exempel på
förädlade timotejstammar, vidare
Kämpe och Svea. — Timotejen ger
stor foderskörd under gynnsamma
förhållanden och är även lätt att
fröodla. B. W-n.
Timotejflugor, ett par för
timotejfrö-odlingen skadliga flugarter, vilkas
larver helt eller delvis avgnaga
axen redan innan dessa gått ur
slidan. Flugorna äro gråaktiga,
knappt 5 mm långa. Inga
bekämpningsmedel äro kända. O. A.
Timotejvecklaren, se Vecklare.
Tionde, en gammal skatteform, som
tidigare tillförde kyrkan och
prästerskapet deras inkomster. Tiondet
indrogs av Gustaf Vasa till kronan
och ingick sedan i grundskatterna.
Tistel är det gemensamma namnet
för ett antal arter tillhörande
olika släkten inom den
korgblomstri-ga familjen (Compositæ). De olika
tistelarterna ha förutom det
gemensamma namnet ett speciellt
namn. Man talar t. ex. om
åkertistel, vägtistel och krustistel. Man
skiljer mellan de egentliga
tistlarna, vilka skola behandlas i detta
avsnitt, och som tillhöra de båda
släktena Carduus och Cirsium samt
mjölktistel och fettistel, som
tillhöra släktet Sonchus (se
Mjölktistel), och som ej räknas såsom
egentliga tistlar. Gemensamt för
de egentliga tistlarna är att
bladen, och i många fall också den
bladbärande stjälken, äro försedda
med taggar. Även holkfjällen äro
beväpnade med taggar. Till
släktet Cirsium hör ett av våra
allvarligaste ogräs, åkertisteln. Den når
i regel en höjd av 0,5—1 m.
Bladen är lansettlika, flikiga,
taggså-gade och oskaftade;
blomstjälkarna äro ettåriga och utbildas från
de horisontella underjordiska
ut-löparna; blommorna äro
röda-röd-violetta. Se färgbild invid sidan
1352. Hanblommor och
honblommor förekomma sålunda på skilda
plantor. Därför blir frösättningen
inte alltid så god som
blomställningen och blomningen synes
antyda. Åkertisteln förökar sig både
genom frö och på vegetativ väg.
Till nya fält sprides den framför
allt genom frön, som med hjälp av
sin fjäderpensel flyga från fält till
fält. Har åkertisteln redan fått
fäste på ett fält, sprides den lätt
på vegetativ väg. Den har
nämligen ett mycket väl utvecklat
rotsystem, bestående dels av
horisontellt löpande och dels nedåtväxande
rötter. De förra, som ligga på
25—-30 cm djup, tjäna framför allt till
upplagring av näringsämnen och
som vegetativa förökningsorgan.
Från dem skjuta blad och
blombärande skott upp, medan de
djupgående rötterna tränga nedåt.
Dessa senare sörja för tistelns
vattenförsörjning. Särskilt under
torra år fylla de en stor uppgift. —
Åkertisteln förekommer på alla
slags jordar, och den växer både
på odlad och inte odlad mark. Den
förekommer över praktiskt taget
hela jordklotet, och den har i vårt
tempererade klimat blivit ett
mycket besvärligt ogräs. Den kan
bekämpas genom effektiv
jordbearbetning, varvid trädesbruk är att
föredraga. De uppkörda rötterna
torka, då de komma upp i ytan,
och förstöras, men det räcker att
en liten del av en uppkörd rot lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
