Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torv
1755
vatten eller till nederbörden,
avlagringsplatsens näringshalt osv. —
Med hänsyn till avlagringsplatsens
läge i förhållande till fri vattenyta
indelar man de organogena
jordarterna i limniska, bildade under
den normala lågvattenytan i sjöar
och vattendrag, telmatiska, bildade
mellan den normala lågvattenytan
och den normala högvattenytan
och terrestriska, bildade ovanför
den normala högvattenytan. Som
en särskild grupp brukar man
urskilja torvarter, som bildas inom
gränsområdet mellan det
telmatiska och terrestriska, s. k.
semi-terrestriska. Terrestriska
organogena jordarter äro ej alltid
torvarter i egentlig mening. Torvslag,
som bildas under inflytande av
framsipprande grundvatten
hänföras närmast till den telmatiska
gruppen. Slutligen urskiljes såsom
en mycket viktig grupp de
torvarter, som i huvudsak äro betingade
av den på platsen fallande
nederbörden, ombrogena torvarter. Till
de limniska torvarterna (sjötorv)
höra bl. a. följande: Vasstorv
(phragmitestorv), i friskt tillstånd
en gul, i luften hastigt svartnande,
vanligen medelmåttligt humifierad
torvart bestående av rötter,
stamdelar och bladslidor av vass.
Oftast är den uppblandad med
gyttje-och lersubstans och får därigenom
en hög askhalt, i medeltal ca 60
%. Mycket vanligt är också, att
den innehåller rötter och
stamdelar av starrarter. Kalkhalten är
växlande, men i medeltal för hela
landet mer än 6 ton pr ha,
kvävehalten tillfredsställande och
volymvikten i medeltal något högre
än för torvlagren i allmänhet,
normalt 250 kg pr kbm. Ofta rik på
svavelsyra. I regel en god
odlings-jord. Fräkentorv
(equisetum-torv), mer eller mindre
upp
blandad med starrötter, svart,
har en hög askhalt, växlande
kalkhalt, tillfredsställande
kvävehalt och normal-hög volymvikt.
God odlingsjord. — Telmatiska
torvslag indelas efter
näringshal-ten i näringsrika (eutrafenta),
kärrtorv, och näringsfattiga
(oli-gotrafenta), mosstorv. Till
kärr-torvgruppen räknas nedanstående:
A g t o r v, en svart eller mörkt
rödbrun, höghumifierad torv med
ostartad konsistens. Kännetecknas
framförallt av de rätt uppstående,
äggformiga, inuti rödbruna
stambaserna och de vågrätt liggande
ut-löparna av agen (Cladium
maris-cus). Gotland och Öland äro de
enda ställen av vårt land, där
ag-torven bildar lager av sådan
mäktighet, att den spelar någon
praktisk roll. Agtorven är synnerligen
rik på kalk och kväve, ja stundom
alltför rik, så att till besvär för
växtodlingen liggsäd uppkommer.
Ej sällan lider den brist på vissa
mikroelement i för växterna
tillgänglig form, varigenom
bristsjukdomar, t. ex. gulspetssjuka och
gråfläcksjuka drabba
kulturväxterna. Agtorv har benägenhet för
bildning av en för växtodling
olämplig struktur (krutjord).
Agtorv måste dock i allmänhet
betraktas som en god odlingsjord.
Högstarrtorv
(magnocarice-tumtorv) bildad av högvuxna
starrarter, ofta filtartad, än ljusgrå
eller ljusbrun, så gott som
osönderdelad rotfilt (filttorv), än svart
eller brun, synnerligen väl
humifierad och övergående i kärrdy. Ofta
är den uppblandad med
brunmossor, brunmoss-starrtorv, eller
näringsfattiga vitmossor,
vitmoss-starrtorv. Vanligen innehåller den
de trekantiga nötterna av
starrarter och de glänsande, rödgula
fröna av vattenklöver. Askhalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
