Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törel - Törskatesvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törskatesvamp
1799
vilda eller förvildade, i landet,
andra odlas som prydnadsväxter,
särskilt i stenpartier (ex. E.
poly-chroma). — Till samma släkte
höra åtskilliga tropiska
nyttoväx-ter, bl. a. flera som ge kautschuk
(gummi). D.L.
Törskatesvamp är en av tallens van-
ligaste skadesvampar. Angrepp
sker på träd av alla åldrar.
Plantor av ungträd duka i regel snabbt
under och svampen gör på så sätt
en icke oväsentlig skada, som dock
ofta förbises eller tillskrives andra
orsaker. Allmänt känd är den
däremot genom sina angrepp på äldre
skog, där den ger sig tillkänna i
form av törskate (tjärgadd, tjur-
Av törskatesvamp angripen tall.
gadd, gadd m. m.) och törved (se
Töre). Angreppet börjar alltid på
de yngsta barrbärande kvistarna
och är därför svårt att se i äldre
skog, där det sitter högt upp i
kronan. Infektionen fordrar ej, såsom
vanligt är vid svampsjukdomar, sår
eller skador för att komma till
stånd, utan kan drabba fullt friska
och felfria träd. Den förorsakar
först en spolformig uppsvällning
kring angreppspunkten och
vandrar sedan vidare in emot stammen.
I regel dödas grenen alltefter som
svampen sprider sig vidare och det
första från marken synliga teckne;
på svampangreppet är just denna
döende gren. Från grenen vandrar
svampen sedan vidare till stammen
och det är först här som de
egentliga skadorna åstadkommas. Om
svampen växer runt stammen
avskäras alla ledningsbanor i barken
och den ovanför angreppet
befintliga delen av stammen torkar. På
så sätt uppstå de typiska
torrtoppar — törskatarna — som givit
svampen dess namn. I allmänhet
utbreder sig svampen ej blott runt
trädet utan även längs med
detsamma och då i första hand nedåt.
I själva verket är det i regel en
långvarig strid mellan trädet och
svampen, ofta något tiotal år eller
mera. Då svampen växer vidare i
trädets längdriktning uppstår
starkt kåddränkta, plattade
sårytor av mycket typiskt utseende.
Som regel bör man vid huggningar
slå ut angripna träd, dels därför att
de utgöra smittohärdar, dels därför
att ett skenbart betydelselöst
angrepp till en följande huggning
hinner åstadkomma avsevärd skada
och dels slutligen därför att
mottagligheten för smitta av allt att
döma är ärftlig. O. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
