Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaxmott - Wealthy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wealthy
1837
tet har silvergrå vingar och en
tydlig gul fläck på huvudet. De
fullvuxna larverna bli hos stora
vax-mottet omkr. 20 mm och hos det
lilla vaxmottet omkr. 14 mm
långa. Utvecklingstiden från ägg
till bevingat stadium varierar inom
vida kretsar beroende på rådande
temperatur och luftfuktighet m. m.
men kan under de förhållanden,
som råda i bisamhället under
sommarhalvåret, för stora vaxmottet
beräknas till 2—3 månader.
Larverna kunna icke i längden
livnära sig på rent vax; de måste
även erhålla äggviteämnen. Sådana
finnas emellertid i vaxkakornas
pollenförråd och ingå även i de
kokonger, som bli kvar i kakornas
yngelceller efter de kläckta bina.
Det är också främst yngelkakorna,
i synnerhet de äldre, som angripas,
medan däremot honungskakorna i
allmänhet icke skadas. Under
nä-ringsupptagande gnaga larverna
långa tunnlar kors och tvärs
genom kakorna. Dessa tunnlar
ut-tapetseras med en spinnvävnad
bemängd med vaxkorn och
exkremen-ter. I tunnlarna eller på någon
undangömd plats i kupan förpuppa
sig de fullvuxna larverna, varvid
de omge sig med en vit,
spolfor-mig, seg kokong. Största skadan
orsaka vaxmotten i allmänhet på
de undanställda vaxkakorna, medan
däremot skadorna i ett birikt
livskraftigt samhälle sällan äro av
större betydelse. Har emellertid
bistyrkan på grund av sjukdom
eller av annan anledning gått
så tillbaka att bina ej längre
kunna täcka kakorna i tillräcklig
utsträckning, kunna vaxmotten lätt
få överhand. Eftersom
vaxmottho-norna med förkärlek lägga sina
ägg i vinklar och vrår samt i
avfallet i kupan, är det till
förebyggande av vaxmottangrepp viktigt
att kupans konstruktion och
inred
ning äro sådana, att bina överallt
ha fritt tillträde samt att avfallet
regelbundet avlägsnas. Vid
begynnande angrepp böra mottlarverna i
görligaste mån avlägsnas från
kakorna genom att petas ut ur sina
gångar eller genom att man
knackar på ramlisterna, varvid
larverna bruka fly ut ur gångarna och
kunna dödas. Undanställda
vaxka-kor böra förvaras i tätt slutna
lådor eller skåp, om möjligt i en
kylig men torr lokal. Vid första
tecken till vaxmottangrepp böra
kakorna gasas med något
mottdödan-de ämne. Härvid placeras kakorna
lämpligen i lediga yngel- eller
skattlådor, som staplas på
varandra, varefter springorna mellan dem
noggrant tätas med klisterremsor,
så att gasen icke läcker ut. Överst
ställes en tom låda, i vilken
begas-ningsmedlet placeras. Vanligen
sker gasningen med svaveldioxid,
erhållet genom förbränning av
svavel. För 100 kakor beräknas
1—2 matskedar krossat
stångsvavel. Metoden är emellertid icke
fullt säker och dessutom
förbunden med eldfara. Säkrare resultat
erhålles med paradiklorbensol, ett
vitt, kristaliniskt pulver, som
långsamt avger en aromatiskt luktande
gas. För 100 kakor beräknas minst
1 hekto paradiklorbensol. Pulvret
utströs i ett tunt lager på ett
papper, som placeras i den översta,
tomma lådan, ovanpå översta
lagret ramar, varefter tomlådan
slu-tes till med ett tätt, fastklistrat
lock. Gasen bör få verka i
åtminstone 3—4 veckor. Temperaturen
under gasningen bör icke
understiga 15° C. Genom en regelrätt
utförd paradiklorbehandling dödas
alla stadier av vaxmotten från
ägg till fullbildade fjärilar. Innan
de gasade kakorna åter tas i bruk,
skola de luftas ordentligt. Sch.
Wealthy, se Äpple.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
