Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1850
Vete
efter en tidig korngröda eller
vårvetegröda. Detta medför nämligen
risk för angrepp av rotdödare eller
stråknäckare. Vårvete kan följa
efter rotfrukter, baljväxter eller
vall.
Vetet ställer stora krav på
tillgången av lättlösliga
näringsämnen.
Om stallgödsel tillföres direkt till
vetet, kan 20—30 ton/ha komma
ifråga. Handelsgödsel spelar stor
roll för veteodlingen. Av ren
fosforsyra ges 20—30 kg/ha och
av rent kali likaledes 20—30
kg/ha. Vetet är mycket tacksamt
för höga kvävegivor, och i
allmänhet bör 30—45 kg rent kväve per
ha tillföras. Denna giva bör
lämpligen fördelas mellan en
kalkkvä-vegiva under hösten och en
salpe-tergiva under våren. Salpeter
under våren bör ej tillföras alltför
tidigt, ty den medför riklig
halmbildning med risk för liggsäd. Ej
heller bör kvävet ges alltför sent,
eftersom dess effekt då ej blir
tillräcklig för att övergödslingen skall
betala sig. Höstvetet bör i
mellersta Sverige sås under första
hälften av september. I sydligaste
Norrland kan det sås i slutet av
augusti eller början av september,
och i södra Sverige i slutet av
september. Vårvetet bör sås tidigt.
Mycket viktigt för veteodlingen är
att utsädet betas. Utsädesmängden
av höstvete bör ligga mellan 180—
200 kg/ha, men kan höjas något
vid mycket sen sådd. Av vårvete
bör sås 180—240 kg/ha.
Brodd-harvning av vetefälten är önskvärd
för utrotande av ettåriga ogräs.
Skulle ogräsförekomsten vara
mycket riklig, bör i stället för
ogräs-harvningen besprutas med
svavelsyra, kopparsalter, nitrokresoler
eller hormonderivat. Bestoftning
med kalkkväve rekommenderas
också mot dessa ogräs. Om vetet
skördas med självbindare, bör det
skäras i gulmognadsstadiet eller i
början av fullmognadsstadiet. Skall
det däremot skördetröskas, måste
det tillåtas att bli ordentligt
fullmoget. Även om det får stå kvar
på fältet till detta mognadsstadium,
blir dess vattenhalt för hög, för att
det skall kunna lagras direkt efter
skördetröskningen. Man måste
därför vid användning av
skörde-tröska räkna med att möjligheter
för nedtorkning på artificiell väg
skall finnas. Medelavkastningen av
höstvete uppgick under åren 1930
—40 till 23,5 dt/ha. Av vårvete var
medelavkastningen under samma
period 18,2 dt/ha.
Vårvetets lägre avkastning
uppväges av dess högre
kvalitet jämfört med höstvetets.
Odlingskostnaderna för vårvete äro
också lägre än för höstvete.
Halmskörden hos vetet är
ungefär 1^2 gånger kärnskörden.
Vetets kvalitet bestämmes sedan
gammalt med hjälp av dess
rymdvikt. Denna bör normalt
uppgå till 77—78 kg/hl, då
vattenhalten i regel ej får överstiga 17,5 %.
Procenttalet grodda kärnor får
vara 1, och procenten sönderslagna
eller djurätna kärnor 1,5. Vete med
bättre kvalitet än den normala
betalas med tilläggspris, och för den
med sämre göres prisavdrag.
Vetekärnan är oval och hos våra
sorter vanligen gul-gulröd. Dess
snittyta är glasig eller mjölig (se
Gla-sighet). Den egentliga
mjölkroppen utgör 82—85 %. Grodden
upptager 2—3 % av kärnan. Den
kemiska sammansättningen vid 15 %
vattenhalt är följande: 10—12 %
råprotein, 1,5—2 % fett, 66—68 %
kolhydrater, 2—2,5 % växttråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
