Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtfiber - Växtfibrin - Växtfärgämnen - Växtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtfiber — Växtföljd
1883
Växtfiber är en sammanfattande
benämning på olika slag av
spånads-material, som hämtas från
växtriket (se vidare Fiber). D. L.
Växtfibrin, glutenin, se Gluten.
Växtfärgämnen. De ämnen, vilka ge
olika växtdelar deras typiska
färger kunna hänföras till ett litet
antal kemiska ämnesgrupper, bland
vilka särskilt märkas antocyaner
(se d. o.), flavoner och flavonoler,
vilka stå antocyanerna tämligen
nära i kemiskt avseende och äro
gula, melainer, vilka äro rödbruna
eller svarta, till sin kemiska
byggnad helt skilda från de förut
nämnda och särskilt förefinnas i
fröskal, gula till röda karotinoider,
särskilt karotin och xantofyll,
samt slutligen klorofyll (om dessa
färgämnen se Bladfärgämnen). F.
Växtföljd. Med växtföljd förstås den
ordning i vilken de olika grödorna
följa efter varandra vid odling på
åkern. I vårt land liksom i största
delen av det övriga Europa var det
långt fram på 1800-talet regel att
åkern odlades i två- eller
treskiftes-bruk. Härmed menades att hela
åkerarealen var delad i två eller
tre skiften varav ett varje år låg i
träda medan det eller de två andra
besåddes med stråsäd. Någon
foderodling på åkern förekom
praktiskt taget ej. Höet hämtades från
naturliga ängar. Efterhand kom
man dock till insikt om att ett mera
omväxlande sätt för jordens
utnyttjande medförde bättre
skördeutbyte. — Detta var dock en sak
som bl. a. de gamla romarna insett
redan före vår tideräknings början.
— Det är ju också klart att
avkastningen från marken ej kunde bli så
stor om ¥2 eller % av arealen
varje år skulle ligga obesådd. —
När man i Sverige började frångå
det gamla två- och
treskiftesbru-ket var det en växtföljd kallad
sädesbruk med vallar som trädde
i stället. Härvid omväxlade
vanligen 3-åriga vallar med
sädesgrö-dorna. Växtföljder av denna typ
kallas också koppelbruk. Om man i
en sådan växtföljd med tre års
säd och tre års vall infogar ett
trädesår har man kommit fram till
den hos oss så vanliga 7-åriga
växtföljden med följande utseende: 1)
träda, 2) höstsäd, 3), 4) och 5 )vall,
6) och 7) säd. En avsevärt högre
utvecklingsform än sädesbruket
med vallar är det verkliga
växelbruket. Detta växte fram samtidigt
med behovet av rotfrukter till
saftfoder i den intensiva
kreaturssköt-seln. Rotfruktsodlingen gav
möjlighet till större omväxling och
därmed var man inne på den regel som
utmärker allt växelbruk, nämligen
att tvenne grödor av samma slag
aldrig följa varandra.
Växelbrukets mest intensiva form är det
s. k. N or folkomloppet av följande
typ. 1) höstsäd, 2) rotfrukter, 3)
vårsäd, 4) 1-årig klövervall. — Vid
bestämmandet av växtföljdens
utseende äro en mängd synpunkter
medbestämmande. Följande äro de
viktigaste. — De olika grödornas
förfruktsvärde och möjligheter att
utnyttja jordens näringsförråd.
Växtslag med stort näringsbehov
böra placeras nära efter
stallgöds-lad träda om sådan finnes. Vissa
växter anrika jorden på
växtnäring. Baljväxterna lämna sålunda i
jorden efter sig en kväverik
rotmassa som blir till stort gagn för
efterföljande grödor. Särskilt
rotfrukterna beskugga jorden under
växttiden och luckra den med sina
djupa rötter. Även detta bidrar till
senare grödors trivsel. Genom
be-skuggningen jämte hackningen i
rotfruktsfälten bekämpas även
ogräsen. Sädesgrödorna äro i dessa
avseenden motsatser till
rotfruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
