Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtföljd - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1884
Växtförädling
terna. Som allmän regel kan man
säga att baljväxter och rotfrukter
äro goda förfrukter med stora
anspråk på näringstillgången
(balj-växterna försörja dock sig själva
med kväve). Vallen intager en
mellanställning. Stråsäden är en sämre
förfrukt. Dess anspråk på
växtnäring växlar starkt från sädesslag
till sädesslag. Är
ogräsförekomsten riklig bör helträda ingå i
växtföljden.
Ordningsföljden mellan
grödorna bör vara sådan att
ogräs-bekämpande odlingar omväxla
med sådana som ha mindre
gynnsam inverkan på
ogräsbeståndet.
Arbetsbehov och arbetsfördelning.
Man bör draga nytta av växternas
egen kulturfrämjande inverkan.
Ordningsföljden mellan grödorna
bör vara sådan att behovet av
mekanisk bearbetning av jorden blir
så litet som möjligt. Som förfrukt
till höstsäd bör ej väljas en gröda
som gör tillredningen av höstsädens
såbädd mycket arbetskrävande.
Ingen gröda bör intaga så stor
plats att arbetsbehovet under
någon del av säsongen blir mycket
större än under den övriga tiden.
Endast vid jämn arbetsfördelning
kan man väl utnyttja den
tillgängliga arbetskraften. —
Avsättningsmöjligheterna för produkter.
Jorden måste fördelas på de olika
växtslagen så att behovet av foder
m. m. för den egna hushållningen
blir tillfredsställd och så att övriga
framställda produkter kunna
avsättas till fördelaktigt pris. Det
måste framhållas att man icke
ensidigt kan rätta sig efter
marknadsläget utan det är nödvändigt
att beakta faran för
växtsjukdo-mar. Upprepad odling av kom och
vete sprider t. ex. rotdödare.
Alltför tätt återkommande nyinsådd
klöver leder till s. k. klövertrötthet
hos jorden. Rbg.
Växtförädling, en verksamhet för att
åstadkomma ett i ärftligt
hänseende förbättrat odlingsmaterial.
Växtförädlingens metoder äro numera
helt grundade på den moderna
ärft-lighetslären, men växla i sin
utformning alltefter material och
syftemål. Följande metoder kunna
principiellt särskiljas: 1. Urval
av redan existerande
former inom ett mångårigt
utgångsmaterial, t. ex. lantsorter.
Efter urval av ett större antal
moderplantor prövas dessas värde
genom individuell
avkommebe-dömning, pedigreemetoden
(linjeurval), dvs. att varje plantas
avkomma odlas och bedömes för
sig. Denna metod, också kallad
Svalöfsmetoden, utarbetades på
1890-talet vid Sveriges
Utsädes-förening i Svalöf av dåvarande
föreståndaren Hjalmar Nilsson
samt hans medhjälpare Hans
Tedin och Pehr Bolin. Den betydde på
sin tid i jämförelse med det
tidigare använda massurvalet ett stort
framsteg. Vid detta, som byggde
på lamarckistisk åskådning (se
Descendensteorin), höllos ej de
enskilda avkommorna isär, varför de
i ärftligt avseende värdefulla
avkommorna ej framträdde och
kunde tillgodogöras. Genom
individurval ur lantsorter och mångformiga
handelssorter ha ett flertal
synnerligen värdefulla sorter
framställts. De flesta av dessa betydde
på sin tid epokgörande framsteg,
t. ex. Seger- och Guldregnshavre,
Primus- och Svanhalskom, Soloärt
m. fl. Denna metod både i och utan
kombination med andra metoder
användes fortfarande. Vegakorn,
Bottniaärt och Malmärt äro
sålun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
