Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtrörelser - Växtsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtsjukdomar
1897
den hos bönor och harsyra
rörelserna förorsakas av förändringar
av saftspänningen i särskilda
sväll-vävnader. — Rörelser av helt
annat slag än de ovan nämnda äro
de, som icke sällan kunna iakttagas
hos frukter och frön och andra
torra växtdelar. När violerna slunga
ut sina mogna frön ur kapslarna,
beror det på kapselväggens
sammandragning vid uttorkning. En
del borstförsedda frukter ”krypa”
eller borra sig ned i jorden på
grund av att växlingar i
fuktig-hetsförhållandena tvinga borsten
att röra sig fram och åter osv.
Dessa rörelser äro av rent
fysikalisk art. D. L.
V äxtsjukdomar
kallas alla för en växt skadliga rubbningar i dess normala livsföreteelser.
De kunna uppdelas i två väsentligt olika grupper, nämligen dels smittsamma
sjukdomar, som förorsakas av parasiter ur växt- eller djurriket eller av ett
slags smittämnen, vilka benämnas vira och närmare behandlas i artikeln
Virussjukdomar, dels ”fysiogena” sjukdomar, som ha sin grund i
ogynnsamma närings-, fuktighets-, temperatur- och ljusförhållanden m. m. dylikt.
Växtsjukdomarna vålla ekonomiskt avbräck av stora mått. Någon
tillnärmelsevis säker beräkning av de årliga förlusterna kan icke göras på grund
av otillräckligt iakttagelsematerial, men följande uppgifter ge en antydan
om deras storlek. Svartrosten har under svåra rostår vållat förluster på
minst 10—15 miljoner kronor i vårt land. Potatisbladmöglet kostade oss ca
45 miljoner 1927 och 25 miljoner 1924; i genomsnitt per år torde förlusten
vara 10—15 miljoner. Snömöglet på höstsidan är likaså exempel på en
sjukdom som ofta vållar miljonförluster, vilka dock äro svåra att närmare
precisera.
Bekämpandet av växtsjukdomarna bör inriktas på undanrödjande av
sjukdomsorsakerna och på ökande av växternas motståndskraft. Bland
åtgärder i det förstnämnda syftet märkas rensning och avsvampning
av utsädet, som ofta är bärare av smittämnen. Dessa åtgärder behandlas i
artiklarna Rensmaskiner och Avsvampning. Artikeln Växtföljd framhåller
bl. a. vikten av att växter, som äro mottagliga för en viss sjukdom, ej för
ofta odlas på samma skifte i de fall då smittämnet finnes i jorden; tiden
mellan de mottagliga grödorna måste anpassas efter smittämnets livslängd.
Genom kulturåtgärder kan sjukdomsalstraren motverkas. Är den beroende av
stark fuktighet, kan den hållas tillbaka genom förbättrad dränering.
Kalk-ning kan med fördel användas mot parasiter, som trivas vid sur reaktion,
medan sura gödselmedel böra användas mot sådana som föredra basisk
reaktion. Rester efter sjuka plantor böra så vitt möjligt samlas och
oskadliggöras, aldrig kastas på gödselhög eller kompost; de utgöra mestadels mycket
farliga smittkällor. Ofta överföras smitta från den omgivande vegetationen,
nämligen då samma parasit förekommer på andra växter, odlade eller vilda.
Artikeln Rostsvampar med underartiklar framhåller vikten av att
smitto-förarna, t. ex. berberis, utrotas. Likaså böra ogräs, som äro mottagliga för
vissa sjukdomar eller äro värdväxter för smittbärande insekter (t. ex.
bladlöss, som överföra vira), hållas efter. I andra fall kan tidig avmejning av
dikesrenar o. d. förebygga smittöverföring till kulturväxter. Besprutning (se
d. o.) och bepudring (se Bestoftning), äro viktiga medel att bekämpa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
