- Project Runeberg -  Nya ordhandboken /
179

(1992) [MARC] Author: Björn Collinder - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - konglig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kon–kon

""konglig kunglig

konglomerat /kångglomera:t/ -et 1. gytter;
hop-gyttring; sammangyttring; oordnad
blandning. 2. företagssammanslutning.
Corona-koncernen ... är en god kärna för fortsatt
tillväxt genom köp av ytterligare företag ... I
genom sammanslagning med ngt annat ~
kongoles /kånggole:s/ invånare i Kongo
kongregation /ngg/ (särsk. i den katolska
västvärlden:) sammanslutning med kyrklig 1.
religiös prägel
kongress 1. stormöte (av mskor med
gemensamma strävanden). 2. (i Förenta Staterna)
riksdag

kongruens /ngg/ överensstämmelse; likformighet

(jfr kongruent)
kongruent a. 1. överensstämmande. 2. (mat.)

heltäckande; likformig och lika stor
kongruera 1. överensstämma. 2. sammanfalla

(jfr kongruent 2)
koni- och konis G (L cinis, ciner ’aska’) stoft;
damm

konicitet kon-form; kägelform

konidie /i:d/ (bot.) stoftkornsfin svampförök-

ningscell
konifer /e:/, pl. -er’ barrträd
konimeter damm-mätare (att mäta dammet
med)

konisk a. kon-; kägelformig; kägel-. ~ sektion

kägelskärning; kägelsnitt
koiyak druvbrännvin

koi\jektur 1. gissning. 2. (sprv) förmodad
läsart

koi\jugation (sprv) 1. (verb)böjning. 2.

(verb)böjningsklass
koi^junktion 1. (sprv) bindeord. 2. (sprv)
subor-dinerande ~ fogeord. 3. (astron.) likriktning.
4. förening; förbindelse; knippe
koi^junktiv s. (sprv) är ett verbmodus (se modus)
iL, t. ex. sit ’vare’, esset’voxQ,\ I sv. språkläror
har man kännetecknat önskeformen vare som
"presens och villkorsformen vore som
"imperfektum
koiyunktivit (med.) bindhinnekatarr
konjunktur 1. tidsförhållande. 2. marknadsläge.

hög- högläge; låg- lågläge
konkarong: hela —en allihop
konkatenation sammankedning
konkav a. inåtböjd; in(åt)välvd; skålig; gröpt
konkavitet inåtböjdhet; in(åt)välvdhet;
skåhg-het

konklav 1. de rum i Vatikanen där kardinalerna

stängs in för att välja påve. 2. påvevalsmöte.
3. hemlig sammankomst
konkludent /än:/ a. (jur.) är en utfästelse som
inte har blivit klädd i ord, men som man kan
sluta sig till
konkludera sluta till (ngt), dra slutsats(er)
konklusion slutsats

konklusiv a. bindande; avgörande.
Gränsdragningsargumentet kan inte vara —t
konkordans särordbok till en text, angivande för
varje ord (1. egennamn) textställen där det
förekommer; t. ex. bibelkonkordans
konkordat-et fördrag (med påvestolen som
part)

konkordieformel (teol.) endräktsformel (trossats

tillkommen genom jämkning)
konkrement -et (med.) sten(bildning)
konkret a. 1. fullverkUg; verklighetsbestämd. 2.
åskådlig; påtaglig. 3. innehållsrik;
bestämningsrik. 4. livsfull. 5. utförd; utformad, -a
förslag. I uttrycket —a resultat betyder väl ~
ingenting

1. konkretion (geol.) klumpformig bildning i en
sedimentär bergart

2. konkretion (biol.) sammanväxning

3. konkretion konkrethet; åskådhghet
konkretisera göra påtaglig; ge fast form åt (ngt);

förverkUga
konkubin sammanleverska
konkubinat samboende; samvetsäktenskap
konkurrens 1. tävlan (om kundkrets,
anställning, ämbeten osv)
konkurrent medtävlare (jfr konkurrens)
konkurrera 1. tävla (jfr konkurrens). 2. (jur.)
—nde fora (se forum): käranden har fritt
val

konkurs betalningsinställelse som leder till att en
affärsrörelse avvecklas och dess egendom
säljs till förmån för fordringsägarna
konkylie /ngky:/, pl. -r blötdjursskal

1. konnex /kånäk:s/ förbindelse; känning

2. konnex a. (jur.) yrkanden är konnexa om de
vilar på väsentUgen samma grund

konnivens (jur.) efterlåtenhet; blundning
konnotation (filos, sprv) bibetydelse;
värdeladdning; medvetandeinnehåll som ett ord väcker
vid sidan av sakinnebörden. Jfr denotation
konnotativ a. som avser konnotationen
konnässans bekantskap
konnässör kännare; förståsigpåare
konossement -et (skepps)fraktsedel
konsekration vigning; helgande

179

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:26:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyaord/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free